Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politik-battle i gröngräset

/
  • Samma sak? Det är resan till fotbollsturneringen i Göteborg som dyker upp i tankarna när väskan packas inför Almedalsveckan för första gången, till något jag föreställer mig är en vuxenvariant av Gothia cup. En gigantisk turnering för politiska nördar.

Annons

Blod, svett och tårar. Fast mest var det fniss och skratt. Vi hade himla kul, i alla fall är det vad jag minns så här 26 år efteråt. Vi hade tränat och peppat i månader innan avfärd.

När vi väl kom fram fick vi ta med oss våra sovsäckar upp på andra våningen i en skola i utkanten av Göteborg. Den där veckan innebar hårda kamper på planen, en ljummen folköl i skydd av några buskar och lite hångel i diskomörkret. Vi mötte lag från hela landet och människor från hela världen. Vi vann några matcher, men om jag kommer ihåg rätt så åkte vi ut i semi. Det gjorde inte så mycket, för vi var ju där, på Gothia cup, världens största fotbollsturnering för unga. Vi, det var IK Sätra f-16, fast några av oss var bara 15. Året var 1985.

Det är just den där resan till Göteborg som jag kommer att tänka på när jag nu för första gången håller på att packa för en vecka i Visby, till något jag föreställer mig är en vuxenvariant av Gothia cup. En gigantisk turnering för politiska nördar.

Under årets politikervecka i Almedalen är alla partiledare på plats, och arrangörerna har lyckats att planera in ett och ett halvt tusen arrangemang (1 500) under en dryg vecka. Det är inte konstigt att man blir lite stressad, eftersom väldigt många programpunkter låter spännande. Det går till exempel att gå ombord på Svensk kärnbränslehanterings transportfartyg och där prata med experter om det planerade kärnbränsleförvaret, Svenskt näringsliv har ett seminarium som de har döpt till ”Konsten att strula till ett liv”, som handlar om varför studenterna studerar så länge. (Jag tänker att det blir ett tillfälle att bli arg. Stefan Fölster väcker allt som oftast något bubblande otrevligt inom mig.) Högskolan i Gävle är en av arrangörerna bakom den spännande programpunkten ”Tecknade serier och propaganda. Vad östtyska barn fick läsa om Berlinmuren”, och jag förväntar mig en het debatt mellan företrädare för den liberala tankesmedjan Timbro och Vänsterpartiets Ulla Andersson under rubriken ”Riskkapitalbolag i välfärden – bra eller dåligt?”. Och så bjuder Fortum på det mest humoristiska namnet någonsin på ett seminarium: ”När blir det kul att vara elkund?”. De här programpunkterna är bara några av det hundratal som finns att välja på – under politikerveckans första dag. Jag gav upp när jag lyckades boka in mig på trettio arrangemang samtidigt. Det är bara att inse, det går inte att vara med på allt. Men, såklart, lite orolig är jag för att jag ska missa något spännande.

För tänk om man hade missat förra årets mesta snackisar. Till exempel då Reinfeldt under sitt tal dyrt och heligt lovade att värna välfärden. Inga fler skattesänkningar skulle införas. (Men utfästelserna gällde endast under 2011 och nu vet vi ju att det blir ett femte jobbskatteavdrag om Moderaterna får som de vill), eller då det skedde partibyte mitt framför tv-kamerorna, då centerns Solveig Ternström bytte sida till Socialdemokraterna på grund av kärnkraftsfrågan, eller då Gudrun Schyman brände alla de där pengarna. Eller tänk om man hade missat Sven Otto Littorins intåg och sedan abrupta avtåg. (Den moderate arbetsmarknadsministern som avgick, då Aftonbladet kommit på honom att köpa sex.)

Det här året spår jag att:

Reinfeldt återigen kommer att tala om välfärden och starka finanser. Han kommer att säga att vi behöver skattesänkningar för att klara välfärden. Att Sveriges folk är värda valfriheten att välja om de vill lägga sina pengar på vård eller en ny platt-tv. (Eller annan valfri utgiftspost.)

Maud Olofsson byter parti inför tv-kamerorna: ”egentligen var jag Moderat hela tiden” Gudrun Schyman bränner 100 000 bh:ar och Littorinaffären bleknar när det framkommer att Anders Borg har sjukskrivits för depression och kräver en omedelbar förbättring av sjukförsäkringsreglerna.

För egen del förväntar jag mig i stort sett det samma jag upplevde i Göteborg 1985. Hårt jobb, mycket fniss, tuffa kamper mellan de olika lagen, kanske en ljummen folköl i ett diskomörker, och säkert får jag se ett och annat hångel. Jag tror det blir himla kul.

För er som inte själva är på plats ska jag försöka bistå med uppdateringar. Följ ledarsidan på facebook och twitter. Och i pappersform så klart. Hörs!

Mer läsning

Annons