Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politiska studenter

Annons

När Nordkorea sänder i väg några missiler över japanska sjön ett väldigt protesterande från världens alla kärnvapenländer. Från södra Korea, där USA grävt ner tillräckligt antal kärnvapen för att förinta både norra Korea och halva Asien, skrammel och hot om inställd livsmedelshjälp.

Det är svårt att hitta några goda sidor hos den nordkoreanska ledningen, den tycks medvetet och systematiskt svälta ut sin egen befolkning och satsa miljarder på missiler och möjlig kärnvapen. En vedervärdig diktatur, förmodligen världens hårdaste, även om konkurrensen är hård.

Men är det någon skillnad på norra och södra Koreas vapenskrammel, och har en suverän stat rätt att forska om vad den vill?

Frågan kräver två svar: Ingen rätt för Nordkorea att skicka iväg missiler över grannarna. Världssamfundet reagerar, på signal från Washington. Ett gammalt kallt krig i nya kläder. De södra vapnen en helt annan sak.

En liknande situation i Mellanöstern. Israel har minst 200 kärnvapen och kan radera ut alla sina grannar, som inte förfogar över några atomvapen. I Iran pågår forskning, okänt till vad; militära vapen eller civil kärnkraft? Kan omvärldens skriva ut villkoren?

För några år sedan flög Israel in och slog ut några påstådda forskningsanläggningar, utan att världssamfundet reagerade nämnvärt. Israel tillhör ju, eller tillhörde, den goda sidan. Väldig enighet om att Iran är en av ”ondskans axelmakter”, både enligt Bush och Obama, även om hans retorik inte är så upphetsad.

Nu hotas Iran av nya israeliska anfall, med Obamas stöd.

Och här hemma stänger svenska högskolor sina dörrar för iranska och nordkoreanska studenter. Utestängda från allt som tangerar kärnteknik och robotprogram. Någon diskussion om detta lär det inte bli, trots att högskolorna av politiska skäl inskränker den fria forskningen. Det är anmärkningsvärt, men Nordkorea och Iran, who cares?

Mer läsning

Annons