Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Präster mot alla

/
  • Nya demonstrationer. Det iranska prästerskapet skickade ut sina kravallpoliser mot de tusentals som ville hedra den mördade studenten Neda, 40 dagar efter hennes död.

Prästerskapet beordrar ut de hårdföra kravallpoliserna och skickar med order om att gå ut hårt, i Guds namn. En sammanfallande regim slår till mot sina egna, de som lyfter fram några grundläggande krav; yttrandefrihet, demonstrationsfrihet, pressfrihet.

Annons

 

Och den sortens demokrati som är möjlig när det reaktionära prästerskapet sopats undan och ersatts med en regim som respekterar folkviljan och inte piskar ihjäl sina medborgare.

Men gårdagens scener på Teherans gator är allt för välbekanta; tungt beväpnade poliser på jakt efter alla som trotsar demonstrationsförbudet och, i respekt mot den mördade studenten Neda Agha-Soltan, visar sin sorg på den 40:e dagen efter hennes död.

En högtid vid hennes grav förvandlades till ännu ett övergrepp på fredliga sörjande.

Oppositionsledare och kulturarbetare grips, eller tvingas bort. De hotas till livet, eller med fängelse om de trotsar regimens påbud. I trånga celler sitter fortfarande hundratals ungdomar godtyckligt inlåsta. De riskerar bokstavligen sina liv, minst två av dem har dött i prästerskapets tortyrcentraler.

Efter de våldsamma demonstrationerna efter valet och de följande veckorna har det ett tag varit lugnt i de stora städerna.

Demonstrationsförbud, förbud mot folksamlingar och en hotande våldsam repression mot alla som vågar utmana regimen har hållit tillbaka. Mot de återkommande, trotsiga folkliga protesterna har prästerna inga andra medel än grovt våld.

När bilister tutar och visar sin sympati med demonstranterna får de vindrutorna sönderslagna. Kravallpoliser på motorcyklar kör rakt in i folksamlingarna, andra hugger in med batonger och remmar. Allt motstånd skall slås ner.

Men sprickorna i prästerskapet blir allt tydligare. De hårdföra möter motstånd från reformister, inte demokrater, men präster och politiker som önskar sig ett öppnare, mer liberalt och tolerant Iran. Ungdomar, som ser ett annat liv bara några knapptryck bort på sina datorer och mobiler, vägrar anpassning och tystnad.

Utvecklingen är oundviklig; prästerna blir bara en mörk parentes i Irans mångtusenåriga historia. Det kan ta några år, men det ljusnar snart.

Mer läsning

Annons