Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rädsla och rädsla

/
  • FÖRÖDANDE FRAMTID. Vi borde vara rädda för antibiotikaresistensens. Vi borde vara mycket rädda. Men det är vi inte. I stället använder vi antibiotika mot lite allt möjligt.

För lite drygt ett år sedan var vi näst intill paniskt rädda för svininfluensan.

Annons

WHO klassade svininfluensan som pandemi och Sverige vaccinerade sin befolkning. Vilket på intet vis var fel, även om facit visat att svininfluensan inte var den lieman vi först trodde. 

Med facit i hand är det dock alltid lätt att vara efterklok och peka finger. Vad svininfluensan lärde oss var att Sverige står hyfsat väl rustat för att klara en pandemi. Den här gången inträffade aldrig det värsta. Nästa gången kanske det gör det, då är vi förberedda, tack vare det falsklarm svininfluensan utgjorde. 

Antibiotikaresistensens tycks vi däremot ta med ro. Vilket är ett obegripligt faktum eftersom vi överkonsumerar antibiotika så till den milda grad att vi i dag inte längre har några antibiotika som det inte finns utvecklad resistens mot. Situationen i Sverige är förvisso bättre än nere på kontinenten och länder där antibiotika säljs rakt över disk utan krav på recept, men det handlar trots det bara om grader i helvetet. 

Och trots att vi vet detta händer mycket lite på politisk nivå. För bara någon månad sedan gav exempelvis Sverige sina mjölkbönder rätt att själva ge sina boskap penicillin. Vilket lär innebära att de 80 000 antibiotikakurer som årligen pumpas in djur som senare blir till mat på vårt bord kommer bli ännu fler.  

Vi kan inte stoppa resistensutvecklingen. Vi kan bromsa den. Men inte ens det verkar vi alltså vara nog framsynta och intelligenta för att lyckas med. 

Vi borde vara rädda för antibiotikaresistensens. Vi borde vara mycket rädda. Men det är vi inte. I stället använder vi antibiotika mot lite allt möjligt. Som virusinfektioner, vilket antibiotika är verkningslöst mot, vilket dock 53 procent av alla européer inte vet. Vi proppar även vår mat full med antibiotika. För att produktionsvillkoren kräver det.  

Förödande konsekvenser är att vänta framöver. Men det verkar bekymra oss föga. Beklämmande nog. 

Mer läsning

Annons