Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt val fel

/
  • Afghanistans president drog till sig drygt 54 procent av rösterna, men en miljon var falska. En ny valomgång ger samma segrare, Hamid Karzai, och sedan går kriget vidare.

Annons

I det avlägset sovjetiska Europa, i dagens Kina och Nordkorea sluter väljarna upp bakom sina valda. När valsedlarna granskats har de älskade ledarna fått minst 95 procent, ofta 99. En grotesk ordning, lika falsk som folkdemokratierna.

I Afghanistan, korrupt in i varje detalj, nöjde sig president Hamid Karzai med drygt 54 procent, det blev ändå en vacker, demokratisk seger för den av EU och USA utsedde. En eloge delades ut till landets väljare, som i miljoner ställde sig i kö för att lägga sin röst. De valde rätt.

Ett problem bara; när valövervakarna granskat valurnorna fanns där fler röster än väljare. Kanske en miljon falska sedlar, de flesta utställda på Karzai. FN:s sändebud Peter Galbraith var särskilt kritisk; valet en fars sammanfattade han. För det sändes han omedelbart hem.

Men världssamfundet, som organiserat kriget mot talibanerna, markerade att valet var en framgång för den kandidat som utsetts att leda landet när talibanerna besegrats.

När kritiken mot det riggade valet blev för hård, det finns ju gränser också för fusk i påstått demokratiska val, krävdes en andra valomgång. Karzais andel av rösterna skrevs därför ner från 54,6 till strax under 50. Nästa valomgång, 7 november, ger samma segrare och sedan kan kriget drivas vidare.

 

Obama, hittills påfallande obeslutsam, sänder snart de begärda förstärkningarna, 40 000 man, och EU skickar nya bidragsmiljarder till Kabul. Där försvinner 80 procent i korrupta fickor eller betalas ut till klanledare som förklarat krig mot talibanerna, det bästa sättet att få sin del av kontanterna. Det civila biståndet förblir marginaliserat och en fråga för frivilliga, som svenska Afghanistankommittén.

Krigets herrar, beredda att lägga landet i ruiner för att segra, har ändå en ny strategi; att minimera de civila offren. Det ser inte så bra ut när hundratals kvinnor och barn, i demokratins namn, slits sönder av smarta bomber, avsedda för talibaner som rör sig i byar och städer. Att införa demokrati kräver kanske alternativ till bomber och död.

Men inga reflektioner når det centrala: Det hårda motståndet omöjligt utan folkligt stöd.

 

Kriget går ju att se som vilket kolonialkrig som helst. Västerländska krigsherrar önskar kontroll över naturrikedomar, mark och strategiska nyckelpunkter. Därefter en regim styrd utifrån.

Men Afghanistan har kört ut kolonialherrar tidigare och inget talar för att USA, Nato och EU kan erövra landet, eller besegra motståndarna. En fråga därför oundviklig; varför är vi där?

Mer läsning

Annons