Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringen måste bädda bättre än så här

Annons

För 16 år sedan lyckades alla partier i Sveriges riksdag, utom ett, komma överens om ett hållbart pensionssystem. Det gamla ATP-systemet skulle inte klara framtiden, varken demografiskt eller konjunkturellt. Det förstod alla, men lösningarna var inledningsvis rätt olika. Men man kom överens! Sedan dess har mängder med delegationer från länder med ohyggliga pensionsproblem kommit hit och studerat, inte bara vår lösning, utan lika mycket, hur man kom överens över partigränserna.

Nu står vi inför nästa mastodontfråga. Vi behöver nya socialförsäkringar i form av framförallt hållbara arbetslöshets- och sjukförsäkringar.

Trygghetssystemen baserade på inkomstbortfallsprincipen är en bärande del i den svenska välfärdsmodellen. Men vad vi har sett det senaste decenniet är en urholkning av grundprinciperna. I såväl a-kassan som sjukförsäkringen omfattas till exempel allt färre av inkomstbortfallsprincipen. Tjänar du mer än 26 000 kronor i månaden får du inte 80 procent av din inkomst när du är sjuk. I a-kassan är taket 18 700 kronor i månaden. Det kombinerat med en drastisk ökning av sjukskrivningarna ända fram till 2003 visade på behovet av en ny konstruktion för att uppnå gamla principer, eller byta de gamla principerna till nya, som motsvarar systemens resultat och som vi kan stå för. Detta är svåra frågor som kräver stora utredningar, många forskartimmar och prestigelösa politiker med stort mandat.

Vad inleds då allt med? Jo, den borgerliga regeringen drämmer till med reformer inom såväl a-kassan som sjukförsäkringen, utan att de föregås av varken utredningar eller någon parlamentarisk överenskommelse. Det räckte för regeringen att säga att vi var tvungna att göra något. Och så var det förstås, men frågan var om detta något var att en halv miljon människor abrupt skulle lämna a-kassan, sjuka skulle kastas ur sjukförsäkringen och frågan skulle bli totalinfekterad i valet?

Efter allt detta har nu en parlamentarisk utredning börjat arbeta. Utredningen är bred i vissa avseenden, men rejält begränsad i andra. Direktiven är inte snäva, men verkligheten och rejält förbannade politiker och arbetsmarknadsparter försvårar. Med det som relief ska utredningen tänka nytt och gränsöverskridande. De borde ha fått en lättare resa än så här. Och även om Sverige är före många andra länder också i denna fråga, är det både sämre framförhållning och sårigare relationer än förra gången. Pensionsfolket hade det tveklöst lättare. En slutsats att dra är att man måste bädda bättre än så här om man verkligen vill nå ett bra resultat. Om det nu är det man vill…

Ursula Berge

Mer läsning

Annons