Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringen tänker rasera LSS

Annons

Regeringen vill spara på LSS. Det här är inte första gången sådana propåer kommer från politiskt håll om just detta.

LSS skall utredas. Syftet med denna utredning är att det skall sparas.

I direktivet till utredningen står det bland annat så här:

"Förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i de stödinsatser som LSS omfattar ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen."

och så här:

"Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras."

Längre in i direktivet är man ännu tydligare:

"Förslagen ska utgå från det offentliga åtagandet att en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling på området ska uppnås. Statens kostnader för ekonomisk ersättning till personlig assistans behöver därför minska. Ökar kostnaderna för insatser enligt LSS som en följd av ökad kvalitet och träffsäkerhet ska kostnadsökningen finansieras genom besparingar i assistansersättningen. På grund av de senaste årens kraftiga kostnadsökningar behöver därutöver besparingar göras av statsfinansiella skäl."

För att LSS skall bli bättre, skall det alltså sparas på assistansen. Trots att personlig assistans är direkt avgörande för människors liv.

Att en översyn görs är dock rimligt. Men av direktivet framgår klart och tydligt att översynen av LSS och den personliga assistansen inte först och främst görs för att förbättra för landets brukare. Den genomförs för att regeringen vill spara på detta område. Därför är det inte heller så konstigt att handikapporganisationer som FUB är oroade och bekymrade.

Det borde man vara.

LSS tillkom 1993 och är en av de viktigaste rättighetsreformerna som genomförts i modern tid. Genom LSS lagfästes rätten för funktionshindrade till ett liv likvärdigt den som fötts utan funktionshinder. En mycket, mycket viktig del i detta är den personliga assistansen, eftersom den innebär en möjlighet att leva ett aktivt liv. Men personlig assistans handlar också om att göra saker som att kommunicera med sin omgivning, gå på toaletten och borsta tänderna. Vilket dock regeringen inte tycks förstå, att döma av utredningsdirektivet. "Digitala tjänster" som man talar sig så varm för i direktivet som ett medel för ökat oberoende, kommer inte torka dig i baken när du varit på toaletten eller borsta dina tänder. Behöver du den typen av hjälp, är det hjälp som du får av en personlig assistent om du bor i egen bostad.

I Sverige har vi på relativt kort tid förflyttat oss långt i vår syn på funktionshindrade. Hur långt vi kommit visar bland annat Glada Hudik-teaterns resa från starten 1996. Det har också gjort det lättare för anhöriga att faktiskt be om hjälp. Att lämna över omsorgen om någon man älskar till andra är svårt, inte minst när det handlar om någon som är totalt beroende av andra för sitt välbefinnande. Att vara rädd och vilja beskydda är naturligt. Att genomsnittsåldern sjunkit för nytillkomna assistansberättigade från 37 år 2003 till 32 år är inte alls särskilt konstigt. Samhällets förhållningssätt till funktionshindrade har förändrats och kunskapen om rättigheterna är mer utbredd än när LSS-lagstiftningen var ny. Att genomsnittsåldern sjunker, är del i en positiv utveckling. Tidigare var alternativet till anhörigvård dessutom institutionsboende. Att börja våga lite på ett samhälle som tidigare skuffat undan funktionshindrade tar tid.

Tyvärr tycks vi dock alltså vara på väg tillbaka till en tid då funktionshindrade behandlades som tredje klassens medborgare.

LSS, assistansen och dess kostnader, handlar vidare inte bara om den funktionshindrade. Även om det är den funktionshindrade som står i centrum för lagstiftningen. Försämras insatserna till funktionshindrade, riskerar anhörigvården öka. Ironiskt nog talas det mycket i utredningsdirektivet om just vikten av att leva ett så självständigt liv som möjligt. Det är det man har assistansen till. För att som funktionshindrad slippa vara beroende av sin familj. Även om anhöriga i vissa fall också arbetar som assistenter.

Ökat ansvar för familjer, när detta inte är ett val, minskar oberoendet och självständigheten för samtliga inblandade. Det är negativt för den funktionshindrade och det är också negativt för de berörda familjerna. Ökad ofrivillig anhörigvård resulterar lätt i ökat antal sjukskrivningsdagar och lägre skatteintäkter. Att prissätta den ökade oron för såväl funktionshindrade som anhöriga, det minskade oberoendet för den funktionshindrade, tiden som stjäls från aktiviteter och umgänge med varandra när större fokus måste läggas på omsorg, är dock förstås svårt. Det är dock också del av kostnaden för en försämring av rätten till assistans.

När samhället sviker, träder familjen, när sådan finns, in. Med familjen, menas i majoriteten av alla fall kvinnliga anhöriga. Så ser det ut på alla andra områden ifråga om omsorgen som utförs av anhöriga. I Sverige ägnade sig 2014 runt 1,3 miljoner svenskar åt anhörigvård. För att kunna göra det tar människor ut semester och obetald ledighet, somliga blir sjukskrivna på grund av arbetsbördan och andra säger upp sig från sitt ordinarie arbete. Att försämra villkoren i LSS och skära i assistansen är därför bland mycket annat dålig jämställdhetspolitik. En feministisk regering som skär i välfärdssektorn, är inte feministisk mer än till namnet.

Att skära i den personliga assistansen, är att tvinga in människor i en relation till varandra där umgänge ersätts med omvårdnad. I stället för tid tillsammans på lika villkor utifrån respektive förutsättningar där familjerelationen i stället för funktionshindret står i centrum, tid tillsammans där den ene är brukare och den andre är utförare.

Anhörigas insatser ska bygga på frivillighet konstaterade regeringen så sent som i juni rörande omsorg. Men för att det skall gå att tala om frivillighet krävs en fungerande svensk omsorg. Fungerar inte omsorgen, kan vi över huvud taget inte tala om anhöriginsatser baserade på frivillighet.

Och tyvärr är det dit vi är på väg, att döma av utredningsdirektivet rörande en översyn av LSS.

Så får det inte bli.

Mer läsning

Annons