Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rena vinstsnurren

Jag känner mig lite snurrig. Jag försöker hålla jämna steg med socialdemokratins ystra dans. Men det går än hit, än dit och så alldeles på väg ned i diket.

Annons

Fenomenet jag funderar på just nu är det här med socialdemokratin och vinst i välfärden. Det är inte konstigt att man blir yr när man tänker på sånt. För det är riktigt, riktigt snurrigt.

Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet var länge motståndare till att privatisera välfärden men fick ändå se hur de privata inslagen under 1990-talet sakta men säkert började ta sin plats i den svenska välfärden. De protesterade lite lamt, men ska vi vara ärliga gjorde de inte så värst mycket för att stoppa utvecklingen.

Efter den borgerliga alliansens seger i valet 2006 öppnades marknaden i stort sett på vid gavel. För det socialdemokratiska partiet gick det fort att vänja sig. Efter fyra år med borgerligt styre hade Socialdemokraterna under valåret 2010 i stort sett köpt hela den borgerliga världsbilden; att valfrihet att välja utförare i välfärden är synonymt med frihet. Allt annat var Sovjetdiktatur eller patetisk nostalgi.

Så förlorade S åter ett val och Håkan Juholt tog över som partiledare för Socialdemokraterna. Den mustaschprydde partiledaren gjorde tvärtom mot sin företrädare. Han lyfte frågan om det här med vinst i välfärden och höll lysande tal om att vi är medborgare, inte kunder på en marknad. Många vilsna socialdemokrater kände ”äntligen”. Det föddes ett spirande hopp om en framtid där välfärden togs på allvar. Sedan gick det som det gick. Det sprack ganska rejält kan man säga. Kanske var Juholts tal bara ord, utan någon substans. Det fick vi aldrig veta. Så fick partiet en ny ledare, Stefan Löfven. Och så kovände partiet igen. Nu är Socialdemokraternas inställning att vinst i välfärden är här för att stanna, att förbjuda vinst är till och med omöjligt.

Där inte konstigt man tycker det är lite snurrigt. Totalsnurrigt.

 

Hur har det då kunnat bli så här? Att socialdemokratin har gått från att bekämpa privatiseringen av välfärden till att omfamna den? Ett ord vi inte kan ignorera är egenintresset. Det är bara att konstatera. Många socialdemokrater i ledande ställning har tjänat stora pengar på att välfärden privatiseras. I veckan uppmärksammades hur den förre Robinsonvinnaren och S-politikern, Jan Emanuel Johansson, misstänks för skattebrott i miljonklassen. Johansson driver privata HVB-hem och gjorde enligt Norrtelje Tidning en vinst på 250 miljoner kronor i fjol. Nu begär han den tidigare justitieministern Thomas Bodström (S) som advokat. Bodström tjänade i sin tur miljoner när friskolekoncernen Pysslingen i fjol såldes till ett riskkapitalbolag. Och i förra veckan framkom det att Stefan Stern, tidigare S-märkt statssekreterare och biträdande partisekreterare, lämnar politiken för att bli rådgivare åt välfärdsbolaget Magnora, Sterns uppgift blir att lansera privata alternativ i skola och äldreomsorg. En annan S-politiker med stor makt internt, Per Nuder, har blivit rådgivare åt riskkapitalbolaget EQT (som bland annat äger friskolebolaget Academia). Och tidigare i vintras avgick S-politiken Ole Salsten i Kungsbacka från sina politiska uppdrag då det uppmärksammats att han tjänat flera hundra miljoner på friskolejätten Baggium. Det är bara några exempel av en tydlig trend. Hur privatiseringen av välfärden har blivit en fråga om individuell vinning.

 

Jag vill vara tydlig. Missförhållanden och vanvård i välfärden är inte synonymt med privata alternativ. Det finns mängder av exempel på vanvård inom offentligt drivna verksamheter. Det är inte driftsformen som spelar roll för hur människor blir behandlade.

Men. Det faktum att det går att tjäna grova pengar på vår offentligt finansierade välfärd gör att enorma resurser försvinner från det gemensamma. Alla pengar som är tänkta att gå till vår gemensamma välfärd men i stället försvinner in i privata fickor är inget annat än en stöld av välfärden.

Att socialdemokratin inte har förmåga att se detta är riktigt snurrigt.

Mer läsning

Annons