Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Revolution och nollor

/
  • Värre, värst? Folket tvingade bort Mubarak, men andra arabiska diktatorer sitter kvar, med USA:s stöd. I Afghanistan har USA tillsatt Karzai, en genomkorrupt knarkhandlar. Och i riksdagen lägger Margareta Sandstedt till sju nollor för mycket.

Ett eko från svunnen tid, några decennier tillbaka: Ett enat folk kan aldrig besegras. Ett stråk av revolutionens romantik drar förbi.

Annons

Jubel och glädje från befrielsens torg i Kairo när den föraktade presidenten till slut avgick och lämnade över makten, tillfälligt, till den respekterade militären. Snart presidentval med kandidater som står fria från diktaturen och därefter formas ett demokratiskt parlament. Ett folk som längtat efter friheten krävde frihet och fick frihet.

En revolution i direktsändning, hela torget lyftes upp när beskedet kom. Gråt av glädje och lättnad. En veckas demonstrationer, några hundra döda och ett nytt befriat Egypten stiger fram. Men att skapa och forma individens friheter och rättigheter, och ett helt nytt samhälle, är inte gjort på en vecka eller månad. Men utan reformer som garanterar demokrati återvänder folket till gatorna och torgen.

Efter Tunisien Egypten. Och sedan? Den arabiska världen är förtryckande och brutalt repressiv. Kvinnor hålls i något som mest påminner om slaveri. Envälden lämnar inget till medborgarna, som saknar alla rättigheter. Men hur länge till?

Liberala Gefle Dagblad utnämner mig till anhängare av statsterrorism, Saddam och fiende till USA. Eller mer konkret, alltid ”tvärtemot” USA. Tål att tänka på.

Det är David Nyström som skriver ut karaktären. Han tvekar inte.

Världen är bättre efter krigen i Irak och Afghanistan. Några hundra tusen döda, kanske en miljon, vållar inga problem för liberalen Nyström. Kaoset i Irak, med hundratals döda varje månad, är ändå bättre än diktaturen under Saddam. Instämmer de döda och de dödas familjer? Ett berättigat krig, om än byggt på falskhet, för att befria de förtryckta?

Nyström har svaret, ett nödvändigt blodbad.

Samma sorts primitiva krigsvurm inför Afghanistan. Sveriges liberaler sluter upp bakom USA, också där ett krig för friheten. Efter massdöd och ödeläggelse byggs demokrati över ruinerna. Men den nya demokratin kräver amerikansk övervakning på obestämd tid för att inte den korrupta staten ska återuppstå. USA bygger Afghanistans framtid på Karzai, som samlat knarkmiljarder på sina konton. Han är värre än Mubarak.

Men liberalerna anpassar sig, när Obama drar sig ur är kriget avgjort och segern vunnen.

Jan Björklund önskade klä upp och utrusta svenska soldater för tjänstgöring i Irak, Nyström nöjer sig med filosofi; ”Världspolitiken är ofta komplicerad att navigera i..”. Men grunden ligger fast: USA har rätt.

Men någon tvekan ändå inför barbariet i Saudiarabien, det eviga kriget mellan palestinier och israeler, kanske en stund av eftertanke inför Latinamerikas historia av förtryck och statskupper, i regi av CIA? Och Egypten, där en kär vän och varm allierad länge höll sig kvar med hjälp av den krigsmakt USA finansierat och utrustat?

Men för liberaler är det ingen stor fråga att USA allierar sig med all världens blodiga diktaturer, med det enda gemensamma: Fiende till kommunismen. Inte ens när kommunismen förts till historien några reflektioner om Washington som självklart riktmärke för frihet och demokrati.

Nyström, som gärna vill sätta avtryck och höras, sammanfattar: Arbetarbladet är mot en bättre värld, Gefle Dagblad för. Svårare är det inte.

Lars Beckman, tillbakadragen i riksdagen men på hugget i sin slarvigt redigerade blogg har också läst denna sida, det gör han varje dag. Lutti, skriver Beckman, är mot domstolar! Och han är socialist! Det hänger ihop.

Men mot domstolar? Beckman har missuppfattat. Jag är för juridiken, det är Beckman som vill röja undan lagar som ställer sig framför det fria näringslivets frihet att servera öl, också till dem som dansar på borden.

För Margareta Sandstedt är politiken enkel; ja till kyrkan, nej till muslimerna. Den lite skakiga plattformen har fört henne ända till riksdagen, och en plats i EU-nämnden. Där avhandlas varken kyrkan eller muslimerna, och det komplicerar uppdraget. Besvärliga frågor på dagordningen, och Sandstedt väljer då diskretion; hon sitter tyst.

Men EU-nämnden kräver ju minst att ledamöterna vet värdet på euron, även om det skiftar. Tidigare räknades upp med med tio, nu med nio. En euro: nio kronor. Det är inte så svårt, men komplicerat om några nollor hängs på. Så Sandstedt ställde en fråga till statsministern om kostnaderna för EU:s nya strategi för elmarknaden. Det handlar om 400 000 euro.

Hur mycket är det?

Sandstedt räknade; 40 000 miljarder kronor. (40 000 000 000 000). Sju (7) nollor för mycket. Rätt svar, för dagen, är ungefär 3,6 miljoner. Fyrtio tusen miljarder är mycket mer, och mer än Sandstedt kan lägga ihop.

Men partiets pressansvarige Martin Kinnunen rycker ut till hennes försvar: Sandstedt sa fel, vad hon egentligen menade var 4 000 miljarder.

Näst sista kapitlet. Det nya köket ligger staplat i kartonger i det gamla. Ett litet hörn har röjts upp för civil vardaglig verksamhet. På måndag hugger hantverkarna in och river för ljus och luft. Sedan skapandets dagar och om ett tag hälsas inredningsmagasinen välkomna. Se miraklet!

Mer läsning

Annons