Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riksbanken gör fel

I Sverige råder massarbetslöshet. 400 000 personer står utan jobb. Det motsvarar 9 procent av arbetskraften.

Annons

Dessa fakta är det förvånansvärt tyst om. Man kan tycka att Riksbanken, specialiserad på ekonomiska analyser, borde bekymra sig över att så många är utan arbete. Det gör den inte.

Någon annan slutsats går inte att dra av riksbankens åtgärd i går att höja sin viktigaste styrränta, reporäntan, med en kvarts procentenhet till 0,75 procent. Riksbanken borde ha låtit reporäntan vara oförändrad eftersom ekonomin hade behövt den stimulansen så att fler kan få arbete.

Riksbanken vill uppenbarligen få en högre nivå på sin styrränta för att få bättre handlingsfrihet om ekonomin utvecklas dåligt så att banken måste sänka reporäntan för att parera det. En sådan motivering är krystad. I så fall hade det varit bättre med en oförändrad reporäntenivå. Det hade minskat sannolikheten för en försämring av den svenska ekonomin.

Tydligen är det den internationella ekonomin som oroar riksbanken. Ekonomin går ju sämre än väntat i USA. Och i flera länder i Europa skärs de statliga budgetarna ned så att det kommer att påverka ekonomin i de länderna negativt när folk där får mindre köpkraft.

Sverige är ett undantag i en värld där USA har en svag konjunktur och länder i Europa har dåliga offentliga finanser och knappt någon ekonomisk tillväxt.

I Sverige är tillväxten god och de offentliga finanserna är i gott skick. Det har de varit i tio år sedan socialdemokratiska regeringar sanerade statsfinanserna efter att den borgerliga regeringen 1991 till 1994 körde dem i botten.

Att Riksbanken höjer räntan är ett underbetyg på alliansregeringens ekonomiska politik. Ett lands ekonomi kan nämligen styras med både räntepolitik och finanspolitik. Det förra är de åtgärder riksbanken kan vidta, främst med reporäntan. Det senare är vad regeringen kan göra, främst med utgifter och skatter.

Den borgerliga regeringen har varit ovillig att med skattehöjningar strama åt osund efterfrågan i ekonomin. Alliansregeringen har tvärt om ökat de välbeställdas efterfrågan genom skattesänkningar för dem.

De köpsvagas plånböcker har däremot tunnats ut med försämringar.

Detta har gjort att de välbeställda kunnat efterfråga dyrare bostäder. Det har drivit upp bostadspriserna på ett spekulativt sätt.

När regeringen med finanspolitiken påverkar ekonomin på ett dåligt sätt måste riksbanken styra ekonomin med räntepolitiken. Det sker tyvärr på fel sätt med en räntehöjning som inte minskar arbetslösheten.

Robert Sundberg

Mer läsning

Annons