Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rubrikerna gör mig trött

Annons

Semester, jag byter varma dagar i förskoleköket mot långfrukost med tidningsläsning. Jag vet inte varför jag envisas med att läsa ledarsidorna i de liberala tidningarna. Bara rubrikerna brukar göra mig trött. Ständigt dessa experter som gör bedömningar, dessa högermän som tycker, dessa galna förslag som kan få mig att gå med sänkt blick i veckor. På ledarsidorna blir det tydligt att vi inte längre rör oss mot framtiden, utan har vänt skeppet totalt och i stället river ner allt som det tagit decennium av kamp att bygga upp. Allt det gemensamma, våra sjukhus, våra skolor, våra bostäder, sjukförsäkringen, a-kassan, biblioteken. Allt måste bort, säljas ut, läggas ner för att finansiera de rikas skattesänkningar. Det luktar tidigt 1900-tal lång väg.

De flesta morgnar kan jag inte låta bli att bli personligt förolämpad av högerns galna förslag. För när de skriver att lönespridningen borde öka menar de ju att jag, som tillhör en av de lägst betalda grupperna, borde få lägre lön och de välbetalda ännu högre. Och jag blir arg, för de kan omöjligt ha känt paniken växa efter att ha öppnat lönebeskedet, efter en månad i stressen mellan kassan och kallskänken, efter morgnarna vaken för att inte missa samtalen från vikariepoolen, ständigt tillgänglig. De har inte öppnat det kuvertet och inte vetat hur långt pengarna ska räcka denna månaden. För efter pusslet mellan de olika timanställningarna är hyran och räkningarna de enda fasta punkterna i ens ekonomi.

De har inte efter det sträckt sig efter tidningen och sen läst att alliansens utbildningsminister tycker att de under 23 ska ha en rejält lägre lön, minst hälften av vad de vuxna tjänar. De kan inte ha jobbat på Citymail med en cykel lastad med 60 kilo brev och uppförsbackarna hotandes att inte hinna färdigt innan stämpelklockan tjuter. De har inte sprungit i trapporna varje dag, med onda knän vid 22 års ålder, för långt under hundralappen i timmen i ett försök att klara av ockerhyran på det svarta hyreskontraktet. De kan inte sen gått hem, hittat tidningen på hallmattan och fått läsa om att vi nu rör oss närmare högerns drömscenario om marknadshyror. För dem kanske det bara är ett beslut som passar in i deras teori om hur samhället borde fungera, för mig betyder det verkligheten om hur det verkligen inte fungerar.

Det var högerns logik i början av 1900-talet, det är högerns logik i dag: när de säger att det ska löna sig att arbeta, menar de att det ska löna sig för de som har arbete.

Jenny Wrangborg

Mer läsning

Annons