Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sahlins mål

/
  • Mona Sahlin har byggt om sitt parti, röjt undan gammalt bråte och gjort plats för en rödgrön regering. Ingår Margot Wallström  i den?

Annons

I radion upprepas frågan till den tillfällige gästen; kan du tänka dig att ingå i Mona Sahlins regering?

Svaret givet: Inrikespolitiken ett avslutat kapitel. Jag har ett FN-uppdrag jag tänker fullfölja.

Margot Wallström värjer sig, men lämnar som alltid en liten öppning. Framtiden oviss, allt kan hända. Utrikesminister? Jag svarar om statsministern frågar.

Den möjliga nya regeringschefen för en stund ställd i skuggan av en gammal vän, ännu märkligt uppskattad för sina avlägsna insatser som minister i några s-regeringar. Det konkreta upplöst i historiens försonande sken, inget suddar ut myter och sentimental nostalgi.

En enda realistisk röst tränger igenom dunklet; Wallströms. Det var så länge sedan, jag har varit utomlands. Jag vet inte vad jag kan bidra med.

Wallström kunde, bland annat, ge socialdemokraterna några extra procent. De kan avgöra valet. Sahlin ännu försvagad, ifrågasatt och krympt till 30 darriga procent, en katastrofal, men statistiskt säkerställd notering.

Sahlin det svaga kortet; ett ständigt upprepat påstående utsänt från missnöjda gubbars klubb. Sexistiska smädelser hälls över henne, avmätta diskuteras hennes kläder och språk. Manlig härskarteknik bukar man säga om den sortens organiserad smutskastning.

Men Wetterstrand starkare för varje dag. Ohly pedagogiskt klar, tydlig och ideologiskt fast förankrad i genomsnittlig europeisk vänsterpolitik. Men Sahlin?

Gårdagens tal i Almedalen sägs vara det viktigaste, hittills. Alltid dessa dagsnoteringar av politiken.

Mona Sahlin har modigt, och något djärvt, berett utrymme för Ohlys vänster i ett regeringsunderlag, som länge hade en bekväm ledning. Nu, när några mindre seriösa mätningar ramlat ner över politiker, redaktörer och analytiker, närmast jämvikt. Sahlin, som förnyat och moderniserat partiet, blickar då bakåt, mot det starka samhället.

Upprustad sjukvård, utan giriga vinstintressen, mindre klasser i skolan, fler lärare, 30 timmars förskola för barn till arbetslösa och föräldralediga. Också där fler lärare, fortbildning och utveckling. Kommuner och landsting ges nya miljarder för att undvika fler uppsägningar.

Sedan tidigare löften till pensionärer, arbetslösa, sjuka. Anständiga nivåer i försäkringssystemen ger de som ställts utanför ett hyggligt mått av trygghet.

Några marginellt höjda skatter finansierar det starkare samhället, en bit av de rikas överflöd förs till nyttiga, gemensamma ändamål. En varsam fastighetsskatt, som bara faller ut för de allra rikaste, bidrar med några miljarder.

Miljön prioriteras på allvar. Bort från högeralliansens låtsaspolitik och satsningar på kärnkraftssamhället. Skatteväxlingar och förnybar energi sträcker ut sig mot oberoende av fossila bränslen

Mot ett rättvisare och generösare samhälle ställer den förenade högern mer av skattelättnader för de redan välbärgade, fortsatt hårt tryck mot de svagaste och sociala försäkringar som medvetet skapar otrygghet.

Sahlin och hennes rödgröna kan nog resa sig från de lite klena dagsnoteringarna, mot nya djärva mål.

Kennet Lutti

Mer läsning

Annons