Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Seger inte alltid seger

"Missbrukare som inte lyckas nå drogfrihet har rätt till ett värdigt och så långt möjligt sjukdomsfritt liv. Därför är åtgärder som sprututbytesprogram och metadonbehandling viktiga."

Annons

 

Så stod det ursprungligen i förslaget till Socialdemokraternas riktlinjer. Det gör det inte längre. Meningens ströks ur riktlinjerna och nu avslutas avsnittet istället med ett konstaterande om att drogfrihet är målet.

En av de som tog strid mot formuleringen var Elin Lundgren från Gävle, som arbetar för UNF. Med argument om att detta skulle vara en uppgiven inställning till människor och missbruk lyckades man övertyga kongressen om att förändra formuleringen. Elin Lundgren fick sin vilja igenom. Och därmed fortsätter Socialdemokraterna avstå från att ta ställning på området. Vilket är fegt.

Politik när den är som sämst handlar om principer och inte om människor. Det har präglat det Socialdemokratiska förhållningssättet till sprututbytet. Men alldeles oavsett vad Socialdemokraterna petar in för formuleringar i sina riktlinjer och alldeles oavsett vad Elin Lundgren vill kommer människor fortsätta befinna sig i missbruk. Alla kommer inte kunna nås. Även om Socialdemokraternas mål är drogfrihet kommer inte alla lyckas uppnå det målet. Vissa kommer stanna kvar i sitt missbruk och utan rena sprutor kommer vissa av dem dö på grund av sjukdomar som sprututbytesprogram skulle kunna förhindra att de över huvudtaget får.

Men så ser det inte ut i den Socialdemokratiska verkligheten. Där tillåts principerna bli viktigare än människorna. Med utgångspunkt i en argumentation som i delar inte ens är relevant vid bedömningen av sprututbytets vara eller icke vara.

För sprututbyte är i sig inte någon behandlingsmetod. Det är bara en insats för att tillhandahålla rena sprutor till intravenösa missbrukare. Genom sprututbytet får dock även våra myndigheter ytterligare en väg in till att möta människor i missbruk, att bygga en relation med människor som annars ofta är svåra att nå, vilket förhoppningsvis i sin tur i förlängningen kan möjliggöra behandling av missbruket.

Ett av de främsta argumenten för att faktiskt ta ställning till sprututbytesprogram handlar dock inte om missbruket i sig utan de sjukdomar som kan följa av ett intravenöstmissbruk och den användning av smutsiga sprutor som är en naturlig del av vardagen som missbrukare.

Motsägelsefullt nog är sprututbytesprogram också ett tidigare Socialdemokratiskt krav för att hindra spridningen av hiv. 2008 gick Socialdemokraterna nämligen ut på med följande krav på DN-debatt:

Vi vill införa sprututbytesprogram i Stockholms län. Bland intravenösa missbrukare har antalet nysmittade fördubblats och det är i Stockholm län som de flesta fallen finns. I Lund finns sedan många år ett välfungerande sprututbytesprogram. För att stoppa smittspridningen bland narkotikamissbrukare bör Stockholm snarast införa detsamma. Det är skandal att ett ensamt borgerligt landstingsråd i Stockholm kan stoppa detta trots bred politisk majoritet i både kommunen och landstinget.

Förhållandevis få svenskar smittas av hiv i dag. Väldigt få människor dör i AIDS i Sverige. Men bland de grupper som faktiskt smittas och riskerar dö i sjukdomen återfinner vi just människor i missbruk. Under den senaste femårsperioden har i snitt 15 intravenösa missbrukare per år smittats. Människor som inte klarar av en behandling som kräver rutiner och förmåga att ta bromsmediciner vid nästan exakt samma tidpunkt varje dag, för att behandlingen skall ge full effekt och risken för resistensutveckling minimeras.

Det rimliga borde vara att så långt som möjligt förhindra smittspridning, vilket sprututbyte kan bidra till.

Kritikerna mot sprututbytesprogram hävdar sin ståndpunkt med hjälp av en argumentation som handlar om att den forskning som finns inte ger något entydigt besked om att sprututbytesprogram faktiskt skulle kunna hindra smittspridningen bland missbrukare. Behövs det dock entydiga forskningsresultat? Borde inte möjligheten att hindra smittspridning vara nog när det handlar om sjukdomar som hiv och hepatit? Tydligen inte. I alla fall inte för Socialdemokraterna.

Elin Lundgren kallar på sin blogg sprututbyte för en behandlingsmetod. Sprututbyte är inte en behandlingsmetod mot missbruk. Det är inte någon lösning. Det är bara ett verktyg för att hindra att människor smittas av sjukdomar som hiv och hepatit. Ett verktyg Socialdemokraterna borde ha skrivit in i sitt principprogram. Istället för att dunka redan utsatta människor i huvudet med självklarheter som att drogfrihet är målet.

 

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons