Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjuk? Då kan du jobba

Annons

 

 

 

Jag reste mig upp ur sjuksängen, kopplade upp mig mot redaktionen och sände efter ett tag iväg en betraktelse. Jag, arbetande in i det sista, anslöt mig till högerregeringens arbetslinje; alla som kan jobba skall jobba.

När jag hemförlovats räknade jag igenom sjukdagarna, nästan två veckor på sjukhuset. Där låg jag mest och läste böcker, lyssnade på radion och serverades hemlagad mat. Hur ställer sig Försäkringskassan till det? Jobb ena dagen, kontemplativ passivitet andra?

Jag anar utredningar och förnekande, kassan tvingar ut dödssjuka i jakt på heltidsjobb; reglerna gör undantag blott på den yttersta dagen, eller några dagar före. Lungsjuk? Syrgas? Då kan du ju jobba.

Ingen nåd att vänta därifrån och jag kan ju välja att mäta ut avstånd till skräckkabinettets obrottsligt lojala tjänare. De gör sin plikt med samma övertygelse som byråkrater i alla tider. Jag ser några i teve och hör andra i radion; aldrig växla ett ord med någon. Jag friskförklarar mig och tar ut semesterdagar.

Och ministern Cristina Husmark Pehrsson, som sänt iväg nya regler utan att ens överväga konsekvenserna för dödligt sjuka, svär sig fri. Hon står inte för sin politik. Det är kassans tjänare som inte kan läsa lagen, eller övertolkar paragraferna, säger hon.

Men lagen är klar, kassan tolkar rätt. Efter 180 dagar prövas arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden.

Det är politiken som styr, och ministern och hela den regering hon företräder, driver en linje; alla kan jobba, mer eller mindre. Det är slut på lata dagar och bidragsberoende.

Den här ordningen försvaras obrottsligt av länets lojala högerpolitiker; arbetslinjen gäller säger Tobé, Sjögren och Backman. De anpassar sig. En högerns gemensamma ideologi, de sjuka är inte så sjuka att de inte kan jobba lite till. Sänker vi ersättningarna, drar in stöd och skriver ut nya hårda regler finns det inget val, mer än att söka sig till socialen.

Högerpolitiken blir aldrig mer än svart och vit, inget däremellan. Men inför detaljerna och exemplen darrar det plötsligt till; regeringens talesman Gunnar Axén bleknar och förklarar att det inte var meningen att tvinga döende ut på en arbetsmarkand som inte har några jobb för fullt friska. Olyckliga omständigheter, bara.

Han ljuger sig blå. Sedan befaller han fram några enkla ändringar, sufflerad av en pressad minister som låtsas inte ha förstått de reglementen hon och högeralliansen rafsat ner. Hafsverk, lika eländigt som reglerna för a-kassan.

Detta, dessa omänskliga följder för de som drabbas, kunde förutses, och allt var meningen. När de groteska konsekvenserna lyfts fram vågar regeringen inte stå för den ideologiska basen. Husmark Pehrsson backar, och skyller på Försäkringskassan. Det kan ses som ynkligt, kassan hade ju rätt.

Och om livet är skört och snart tar slut?

Då skall förmågan, in till sista andetaget, prövas mot hela arbetsmarknaden. Några exempel ställs upp i all sin förfärande tydlighet, och fler än jag gråter inför fasorna.

Jag fyller i min månadsrapport; det blev tio semesterdagar.

 

Svenskt näringsliv gläds åt Arbetsdomstolen miljonböter till Byggnads och Elektrikerna; en markering mot fackets brutala maktfullkomlighet. Finansieringen av Lavals juridiska processer framgångsrik. Nu fritt fram för låglönejobb och pressade villkor. Laval en fin firma, utsatt för fackmaffiornas brutala övergrepp.

I går, i Dagens Industri, en alternativ bild; Laval konkurrerar med systematiskt skattefusk, företaget var huvdsakligen verksamhet i Sverige men betalade aldrig skatter och sociala avgifter här. Lönerna låga, men skattebefriade traktamenten bekvämt höga. Svenska företag kan inte konkurrera, de slås ut.

De anställda ville inte ha högre grundlön, som Byggnads krävde, de ville behålla sina traktamenten.

Den här ordningen kan inte vara en nyhet för Svenskt näringsliv. Urban Bäckström och hans trupper visste vem de gav generöst ekonomiskt stöd. Men varför? För att hålla nere svenska löner? För att öppna upp arbetsmarknaden för lågavlönade turistarbetare? För att pressa tillbaka facket? Troligen.

 

Byggdes Gerda med ruttet virke och skall hon nu, och därför, ställas upp på den yttersta bron, som varning eller påminnelse om stadens usla politiker? Jag nöjer mig med, som tidigare, att yrka på understöd, viss renovering och, när den rätta vinden blåser, hissa segel och styra ut på nya seglatser.

 

Jag håller mig vaken genom den beskedlige och anpasslige (eller tråkige) Skavlan och väntar in Jonathan Ross show på BBC Entertainment. Smartare, roligare, mycket fräckare, intressantare gäster. Värmer upp med Lead baloon, lika plågsamt roande och underhållande som Larry Davis.

 

Ge mig filén av en naturgris, en fet skinka fri från svinerier, en glittrande glad lax, ägg med knorr, en salt sill, besk öl, några ärliga nubbar, bröd som biter, ystat smör och självplockade, tinade kantareller. Och något grönt alternativproducerat. Då har vi en godare jul.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mer läsning

Annons