Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skandal, fiasko

Annons

Några dygn av humanism och anständighet, men på måndag medmänsklighet och slut på förnedring och psykisk brutalitet. Löften lämnades i alla medier till bilder av den svårt sjuka Annica Holmquist.

Bilderna och berättelsen trängde långt in i valrörelsen och statsministern, som alltid bekymrad över konsekvenserna av den verklighet han och högeralliansen skapat, hänvisade till att fallet skulle granskas på nytt. Alltså ännu ett olyckligt exempel på regeringens brutalitet mot sjuka och arbetslösa. Men efter valet kommer en anständig lösning.

Men i går återgick allt till vad det var; ingen har gjort fel. Annica förblir utförsäkrad och hänvisas till socialen. Hon kan ju sälja sin lägenhet om hon inte har några pengar till mat, hyra och räkningar. Systemet har klarat ännu en prövning och byråkratin hänvisar till regelverket. Reinfeldt, upptagen med att reda ut valröran, har inga kommentarer.

Och regeringspolitiken ligger fast, om Sverigedemokraterna ligger lågt och sluter upp bakom Alliansen.

Nödvändigt skärpa reglerna, upprepar minister Husmark Persson, tidigare sjukskrevs alla som hade ont i huvudet. Nu ställer vi krav. Holmquist, obotligt sjuk, får ta konsekvenserna.

Men Mona Sahlin, som fört sitt parti till randen av politisk utplåning, talar klarspråk; skandal. De rödgröna ser människan, den förenade högern regelverket.

Sahlin, en anständig politiker, betraktade sedan resterna av en katastrofal valrörelse och siffror som skrev in henne i historieböckerna: Aldrig i modern tid har Socialdemokraterna gjort ett sämre val.

Göran Persson tog ansvar 2006, och lämnade politiken. Mona Sahlin sitter kvar, det finns inget alternativ. Hon är den ledare som erbjuds och nu måste partiet enas. Historien upprepas, men har den innersta kretsen lärt något?

Sahlin skapade en strategi för det här valet, och lämnade detaljerna till Bo Krogvig och några personer som inspirerats av Obama. Det var i mitten alla svar och lösningar skulle hämtas. Resultatet blev ett fiasko. Väljarna sökte tydlighet men fick dimmor.

Och i praktiken bedrev Sahlin valrörelse bara en dryg vecka, men ägnade månader åt att snickra på en plattform som blev ranglig och nästan obegriplig för väljarna. Vad ville partiet, mer än att ta bort Rut och ge pensionärerna några hundra extra?

De stora frågorna, massarbetslöshet, ungdomsarbetslösheten, den förfärande politiken mot sjuka, arbetslösa och pensionärer försvann eller lämnades över till Reinfeldt och Borg. Väljarna såg dessa som garant för trygghet och stabilitet. Ett medialt trolleri, som Sahlin och hennes stab stod alldeles handfallna inför.

Först i de två sista tv-debatterna lyckades Sahlin dominera, men då var det ju för sent.

Reinfeldt/Borg kom undan åtta procents arbetslöshet, en gigantisk förmögenhetsöverflyttning, de yngre arbetslösa, brutaliteten mot svaga grupper och allt djupare klyftor i samhället, och vann valet.

Nu skall partiet renoveras, med en partiledare som nästan helt saknar folkligt förtroende, orättvist eller ej. Det blir ju inte lätt.

Mer läsning

Annons