Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skitsamhälle

Annons

Kan inte släppa Medlingsinstitutets rapport rörande de svenska löneskillnaderna. De 22 sidorna som handlar om våra löner är lite som en ostädad toalett; en ofräsch och allmänt obehaglig upplevelse. Men det handlar om läsning jag tänker rekommendera ändå.

Att lönegapet mellan kvinnor och män består visar rapport efter rapport. Det visar även Medlingsinstitutets rapport. Vilket dock Medlingsinstitutet nöjer sig med att avskriva med orden ”val av yrke” och ”val av bransch”. Kvinnor och män väljer olika yrken inom olika branscher. Och därför tjänar vi inte lika mycket pengar. En förklaringsmodell som över huvud taget inte problematiserar kring varför vi väljer så olika, när vi väljer. Eller det faktum att kvinnors och mäns arbetsinsatser värderas olika lönemässigt.

Medlingsinstitutets statistik baserar på mätmetoder som i sig är strukturerade på ett sätt som ger ett missvisande resultat. Vilket man själv poängterar. Skälet till bristerna torde kunna förklaras på precis samma sätt som löneskillnaderna mellan kvinnor och män kan förklaras.

Yrkeskoderna är exempelvis i obalans. Yrkesklassificeringen rörande de manligt dominerade yrkeskategorierna är långt mer detaljerad än rörande de kvinnligt dominerade. För maskinoperatörer finns 27 underkategorier, för undersköterskor finns inte någon.

Fler kvinnor än män arbetar inom den offentliga sektorn. Arbetsgivare som betalar ut skattefinansierade löner för arbetsinsatser vi inte klarar oss utan, men uppenbarligen ändå inte tycker är lika mycket värda i kronor som industriarbetarens arbetsinsatser.

Men resurserna är ju inte oändliga, tänker säkert någon, deras löner är ju skattekronor.

Förvisso. Men vill du att någon ska torka röven på dig när du själv inte klarar av det är det nog dags att vi börjar uppvärdera de där kvinnorna inom vården och omsorgen lönemässigt. Annars lär det bli många, långa timmar sittandes i kissblöja för oss alla framöver.

Kvinnor är i lägre grad än män chefer. Bara 25 procent av alla chefer i de svenska aktiebolagen är kvinnor.

Kvinnor vill också bli chefer. Men definitionen av vad som gör någon till en lämplig chef följer fortfarande en manlig norm. Och de som rekryterar chefer är oftast (nu säger vi det alla i kör): män. Och det är ju onekligen lättare att plocka någon från det egna nätverket än leta efter kompetens i den egna komfortzonens utmarker.

Att vi väljer olika yrken när vi väl kommer ut på arbetsmarknaden handlar i sig om kön. Vilka förväntningar som finns på oss som barn baserat på kön, vilken roll vi skolas in i, vad vi förväntas intressera oss för etcetera etcetera etcetera. Tittar vi på universitetsutbildningarna talar statistiken sitt tydliga språk. Tekniska utbildningar – cirka 70 procent män. Vård och omsorg – cirka 90 procent kvinnor.

Vi väljer både utbildningar och yrken helt i enlighet med vad som förväntas av oss som kvinnor respektive män. Och får lön där efter.

Kvinnor arbetar vidare mer deltid än män. 88, 9 procent av männen jobbar heltid. Motsvarande siffra för kvinnor är 57,3 procent. Som av en händelse råkar det vara så att kvinnor utför en förödande majoritet av det oavlönade arbetet i hemmet. Att kvinnor tar ut 80 procent av föräldradagarna behöver vi inte upprepa. Vi behöver heller inte upprepa vilken inverkan detta har på både löneutveckling och yrkesliv i övrigt. Och på pensionen.

I Sverige finns en enorm outnyttjad kompetensreserv. En kompetensreserv bestående av kvinnor som jobbar deltid i stället för heltid, som lägger tid på oavlönat arbete i hemmet i stället för på arbetsmarknaden, som inte blir chefer trots att de borde bli det, som är välutbildade men trots det undervärderade.

När jag smäller ner Medlingsinstitutets rapport på mitt skrivbord är jag milt sagt missnöjd.

Vad är det för jävla skitsamhälle vi lever i egentligen?

Och ännu viktigare. När tänker vi göra något åt det?

Mer läsning

Annons