Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skola för vissa?

/
  • räknar. Sherif Abdi Mahamoud och Oskar Kling utforskar multiplikationstabellen med hjälp av ett band och skyltar.

Efter Arbetarbladets artiklar om Nynäs Montessoriskola ställs några bilder ut: Kaos, segregation, för många elever på skolan och i klasserna, språkproblem, dåliga betyg, famlande eller ointresserade politiker, en skolledning som svajar.

Annons

Och, på lite avstånd, föräldrar som valt Nynässkolan men kanske inte en alternativ pedagogik. Från Nordost, där de flesta bor, är det nära till Nynäs. Ett logiskt val.

Det var meningen att elever från Nordost skulle slussas till Solängen, men så blev det aldrig. Där fanns inte plats, hette det, så det blev Nynäs i stället. Där är det nu trångt, för trångt.

Nynäs är dessutom en segregerad och klasskiktad skola, och kan nog ses som ett varnande exempel. Att samla invandrarelever på en skola är att misslyckas, både politiskt och pedagogiskt. Och ett svek mot elever och föräldrar.

Ansvaret för det här måste läggas på skolpolitikerna; de verkade inte riktigt förstå beslutens konsekvenser. De tänkte gott, med en humanistisk grundsyn, men det blev inte så bra. Och nu när det är fel orkar de inte skriva om regler och förutsättningar.

Några siffror räcker: 90 procent av eleverna har ”utländsk bakgrund”. Bara 35 procent i femman nådde målen i svenska våren 2008.

På andra sidan skolgården, i den privata Gefle Montessoriskola, där föräldrarna är välutbildade och andelen elever med ”utländsk bakgrund” bara är 29 procent, (det är ändå högre än i många kommunala skolor) når i stort sett alla elever målen i svenska, engelska och matematik. Det är en väldig skillnad. Går det att dra några slutsatser?

I kommande artiklar, i morgon och på lördag, diskuteras politikernas ansvar (otydligt) och mål (avlägsna).

För elever som saknar grundläggande kunskaper i svenska, är främmande för pedagogiken, har studiovana eller lågt utbildade föräldrar och går i klasser med över 40 elever är oddsen inte lysande. Det går redan i dag att formulera framtiden för de flesta; arbetslöshet, utslagning, social och ekonomisk isolering. Vem tar ansvar för det?

Det hjälper inte att lärarna är besjälade och jobbar hårt, det blir ändå inte så bra när skolan är slut och själva livet börjar. Det fattas resurser, och politisk vilja verkar det, för att ge elever och lärare en hygglig chans.

Om 9 av 10 av eleverna, så skriver vi det, har ”utländsk bakgrund”, krävs det extra av allt om eleverna skall ha en chans att nå godkända betyg, och gå vidare till gymnasiet och högskola.

Mer läsning

Annons