Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolans felaktiga vägval

Annons

När jag gick i skolan var jag ett vetgirigt barn. Ett barn som pratade och fantiserade mycket. Ett barn som blev tonåring och inte i alla stunder betedde mig som jag var tillsagd att göra. Särskilt gällde det i skolan.

Det här visades i mina betyg. Att mina föräldrar då skulle ha tagit mitt parti gentemot lärarna var på den här tiden otänkbart. Mina föräldrar skulle aldrig ha kommit på tanken att hota läraren med anmälan för att hen inte följde mina nycker.

Men det här är något som händer i dag. Det har skett en maktförskjutning, från lärare till föräldrar och elever. Det fria skolvalet har gjort skolan till en marknad där kunden alltid har rätt. Föräldrarna kan hota att ta sitt barn, och med den elevpengen, till en annan skola där lärarna är mer följsamma med elevens och föräldrarnas olika nycker. Att en rektor för en skola med ansträngd ekonomi, vilket i stort gäller alla skolor, då känner sig pressad att följa föräldrarnas önskningar, och därmed gå emot sin medarbetare, läraren, är förståeligt. Många elever vet om att möjligheten att anmäla en lärare finns, och många hotar också att göra just detta. Ibland går den här maktförskjutningen så långt som till våld.

Det här är något som Dagens Nyheter rapporterade om i veckan. Tidningen hänvisar till Stockholms stads riskrapport med anmälda incidenter i Stockholms skolor under 2015. Under det senaste året har antalet anmälningar om hot och våld mot skolpersonal ökat från 357 anmälningar till 562 stycken.

"Det kan räcka med att de bestämmer vilken grupp en elev ska tillhöra i ett grupparbete, ber eleverna stänga av mobilen, vara tysta eller påpeka att de glömt material för att vissa elever ska känna sig kränkta och hota med att de skall göra en anmälan", säger Britt-Marie Selin, som är fackligt huvudskyddsombud till tidningen om lärarnas situation.

Enligt den enkätundersökning som Lärarnas riksförbund genomförde 2015 svarar var tredje lärare att hen är rädd att bli anmäld av elev eller förälder. Fyra av tio har blivit hotade och nästan hälften anser att hoten ökat de senaste åren. Enligt samma enkät tvekar var fjärde lärare att ingripa när det blir problem med eleverna, eftersom de är rädda att bli anmälda.

Vi har skapat en skola där anmälningskultur råder.

Lärarnas minskade möjligheter att utföra sitt yrke på ett tillfredsställande sätt leder inte bara till individuella arbetsmiljöproblem. Det riskerar även att leda till ett enormt samhällsproblem. För hur lockar vi de allra bästa att bli lärare i dag, om arbetsvillkoren blir allt sämre?

Men det räcker inte att vi får tillräckligt många att söka sig till lärarutbildningarna, vi måste också se till att de som väl börjar utbilda sig går klart utbildningen. För här fallerar systemet. Nästan fyra av tio, eller 38 procent, av de som läser till ämneslärare på högstadiet hoppar av. Det här visar en färsk rapport från Universitetskanslersämbetet.

Det här är inget vi kan vifta bort, det här är ett reellt problem som vi måste se, och lösa. Vårt samhälles framtid kräver utbildade lärare. Och de måste bli fler.

För att komma tillrätta med denna situation måste vi återupprätta lärarens status. Viktigt att påpeka är att status inte bara är lön, utan inte minst arbetsvillkor och respekt.

Att föräldrar och elever har mer makt över skolan i dag än förr är såklart av godo. Vi vill inte tillbaka till den tiden när den svenska skolan baserades mer på elevernas rädsla än önskan att lära. Det är en självklarhet att elever måste ha ett skydd mot lärares etiska övertramp. Alla lärare är inte bra lärare. Men våra lärare måste våga utföra sin profession. Ett samhälle där lärarna trippar på tå för att tillfredsställa elever och deras föräldrar är inget samhälle som utvecklas positivt. Det fria skolvalet var ett vägval som ledde oss fel.

Mer läsning

Annons