Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sluta klottra om fonderna, Feldt!

/

Annons

Löntagarfonderna var från början ett förslag från LO som syftade till att öka arbetarnas inflytande över det privata näringslivet genom att en viss andel av vinsterna placerades i löntagarfonder. På sikt skulle detta leda till att löntagarna, genom facket, skulle bli ägare till nästan hälften av företagens aktier. Det slutgiltiga förslaget innebar dock en modifierad form där företagen under åren 1984-1990 betalade en mindre del som "vinstskatt" och "vinstdelningsskatt" som gick till fonderna. Den nytillträdda borgerliga regeringen beslöt att avskaffa fonderna 1991. Såväl Socialdemokraternas partiledare Olof Palme som dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt var kritiska mot hela idén med löntagarfonder. I samband med riksdagsdebatten om fondernas införande 1983 fotograferades en dikt finansminister Feldt skrivit på en lapp i riksdagsbänken: "Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit".

Publicerad 22 dec 1983

Tycker finansministern att det är skit med löntagarfonder? Ja, det stod så på den lapp han klottrat ihop mitt under pågående riksdagsdebatt i tisdags, förevigat av en pressfotograf från Stockholms-Tidningen som torde komma att vinna utmärkelsen "Årets bild" för sin påpasslighet.

Kjell-Olof Feldt skyndade sig att dementera förstås. I riksdagen hade han ju talat sig mycket varm för fonderna. Feldt avfärdade sitt grötrim i riksdagsbänken som sin högst privata satir över den hätska och sterila debatten.

– Bänkarna är faktiskt våra arbetsplatser och så snokar man i våra papper. Det är orimligt att man ska behöva ha kameror gloende ända ner i fickorna, dundrade finansministern i nyhetssändningarna i går.

Det är lätt att förstå Feldts ilska. Det är inte lika lätt att förstå varför han skriver fondfientliga budskap när han sitter i strålkastarljus från både TV och andra kameror. Vem tar Feldts dementier på allvar? Ja, i varje fall inte det gamla vanliga gardet av fondmotståndare. Fondernas argaste kritiker har ju ofta anfört att både Feldt och andra medlemmar av regeringen egentligen inte vill ha några fonder.

Å andra sidan är det förståeligt om finansministern just nu känner sig trött på löntagarfonder. Efter tio års tragglande och uppslitande diskussioner kom äntligen ett avgörande på onsdagseftermiddagen. Feldt får sina fonder vare sig han vill det eller inte. Med den här frågan avklarad kanske Feldt trots allt får arbetsro och kan gå vidare med sitt otacksamma uppdrag att få ordning på landets finanser.

Fonderna fick de tre borgerliga partierna att framstå som eniga under höstriksdagen. Blocktänkandet har varit klart markerat och uppgörelsen om ungdomslagen blev det enda område där mittenpartierna gav regeringen en hjälpande hand.

Ändå har inte löntagarfonderna betytt något ras för socialdemokraterna trots den massiva näringslivskampanjen och den stora uppslutningen kring 4 oktoberdemonstrationen. Oppositionen och då framför allt moderaterna hoppades att fonderna skulle dra ner regeringspartiet en bit under 40 procentstrecket i opinionsmätningarna men det önsketänkandet slog aldrig in.

Ulf Adelsohn antydde häromdagen att alla "affärer" ställt fonderna i skuggan. Det kan vara en riktig bedömning. Ove Rainers skattetransaktioner och Svenska Dagbladets påstående att regeringen använde sig av dubbla budskap till Sovjet, var "intressantare" för massmedia än de med åren så urvattnade fonderna.

Palmes utsträckta hand har inte fått något gensvar på den borgerliga kanten. Thorbjörn Fälldin fortsätter att vara upprörd över regeringens "svek" i skattefrågan. Centerledaren är en långsint typ, glömmer inte vad han betraktar som en oförrätt och har som tidigare svårt att kommunicera med Palme.

Det är tråkigt att positionerna ska vara så låsta. Kompromissen om ungdomslagen kan möjligen vara en öppning. Som ledare för en minoritetsregering har Palme den grannlaga uppgiften att flirta både till höger och vänster. Men Palme glömmer emellanåt att han inte har egen majoritet. Regeringen har lagt förslag i höst som inte varit förankrade ens i den egna riksdagsgruppen. Utgången har blivit därefter.

Palme själv säger sig dock vara nöjd med riksdagens arbete i den artikel han i dag skrivit på Arbetarbladets ledarsida. Och visst har många och viktiga beslut fattats under den här riksdagsperioden. Men samarbetsviljan partierna emellan har inte varit särskilt väl utvecklad. Kan vi hoppas att klimatet blir gynnsammare när riksdagen återkommer efter juluppehållet i januari?

Osignerad

Mer läsning

Annons