Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snoppmentalitet

Annons

Jag tänker över huvud taget inte spekulera i anklagelserna om sexuellt ofredande mot Wikileaks grundare Julian Assange. Däremot tänker jag konstatera att Assange bland många manliga män väckt en lätt homoerotisk beundran i vilken ifrågasättandet inte riktigt får plats. Assange och hans Wikileaks har en plats i informationsflödet. Om detta säger jag inte något.

Men den förbehållslösa idoldyrkan han blivit föremål för är precis lika bisarr som försöken att mörklägga allt det Assange och hans Wikileaks vill avslöja.

Assange lever machomyten. En ensam krigare mot stora stygga stater och andra ondsinta och obskyra maktelement. Hans idolstatus är näst intill självskriven just på grund av detta.

Men den idoldyrkan och mytologi som omgärdar Assange borgar inte för en objektiv granskning av honom och hans gärningar. Däremot är hyllningsartiklarna lätta att hitta. Artiklar i tidskrifter som The New Yorker som ytterligare bygger på mytologin.

Kanske är Julian Assange precis den altruistiske informationskrigare han så ofta framställs som. Wikileaks har brutit ny mark genom att publicera dokument många med dunkla avsikter gärna hade sett förblev opublicerade.

Därmed erbjuder Wikileaks tillgång till källmaterial som skapa en mer sammansatt bild av vår samtid.

Konstateras kan dock trots detta att bara en Assange kan avfärda anklagelser om sexuellt ofredande som en konspiration. Och bli trodd. Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons