Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialdemokratins tolkningsförmåga

/

Tiden är namnet på det svenska socialdemokratiska partiets idétidskrift. Den grundades av Hjalmar Branting för mer än hundra år sedan. Genom alla år har den varit det forum, där partimedlemmar, sympatisörer och motståndare har diskuterat partiets vägledande tankar.

Annons

Tidskriften utkommer med sex nummer om året. Sista numret för 2009 innehåller en redogörelse för det nära två timmar långa anförande, som den nye tyske partiordföranden Sigmar Gabriel höll vid den extra partikongressen i Dresden 13 november.

Anförandet är häpnadsväckande uppriktigt och därmed klargörande. Mot bakgrund av sitt partis stora valnederlag väljer Gabriel att ta ställning. Den fråga han besvarar är varför det går så dåligt för den tyska och europeiska socialdemokratin, trots att marknadsfundamentalismen har gjort total bankrutt.

Den som vill se och höra detta remarkabla anförande kan skriva in orden ”Parteitag Dresden Sigmar Gabriel” på www.google.se och sedan klicka sig fram till en videoinspelning.

Nyckeln till framgång är en annan än den vi har trott under de senaste 30 åren, säger Gabriel. Vi har låtit oss vilseledas av föreställningen att den politiska mitten är en plats. Vi har mera trott oss behöva förhålla oss till var motståndarsidan uppehåller sig än till hur samhället utvecklas.

Genom att tänka rumsligt har vi tagit allvarligt miste. Viktigare än avståndet till mitten är att kunna övertyga. Det för politikens och väljarnas ställningstagande centrala är inte hur långt avståndet är till andra partier, understryker Gabriel, utan vad det egna partiet förmår påvisa.

Förtroende är något som socialdemokratin erövrar genom att klargöra. Konsten är att kunna övertyga. Väljarna vill veta hur sysselsättning, social trygghet och hållbar utveckling förhåller sig till varandra. För det svenska partiet följer av Gabriels annorlunda sätt att ställa problemet, att två saker blir särskilt viktiga.

Det ena är att göra tydligt hur kollektivavtal, klasslös välfärd och demokratiskt driftsansvar förutsätter varandra ömsesidigt. Solidaritet mellan generationer, samhällsklasser och regioner är vad som krävs för att ett samhälle av vårt slag inte skall falla sönder.

Det andra är att klargöra varför unionsmedlemskapet inte kan tillåtas tjäna som inkörsport för rättslöshet, lägre betalning och sämre arbetsvillkor för andra unionsländers medborgare. Ty det leder till en lönedumpning som pressar fram en låglönemarknad, där fler och fler av oss måste ha mer än ett arbete för att kunna försörja oss.

Sverker Gustavsson

Professor i statskunskap vid Uppsala universitet

Mer läsning

Annons