Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sol och Sahlin

/

Det är lördag morgon och solen skiner utanför fönstret när jag vaknar. I lägenheten under min skäller en hund och ylar efter uppmärksamhet.

Annons

Men det spelar ingen roll, vare sig att solen skiner eller att hunden skäller. Jag ska jobba i dag, och jag vet att det är otacksamt att klaga och jag älskar ju mitt jobb. Men det är vår där utanför, varm sol mot kinden, och det är lördag.

Åker till Sandviken. Det ska hållas torgmöte och Mona Sahlin ska hålla tal. Men ingen är intresserad.

Sahlin håller sitt tal. Publiken lyssnar och klappar händer på de rätta ställena. Som sig bör. Mona Sahlin talar dock inte egentligen till Sandviken, utan snarare lite sådär allmänt och kortfattat om hur det är och hur det skulle kunna vara. Om den borgerliga regeringen och det socialdemokratiska oppositionspartiet. Om vård, jämställdhet, a-kassan och skatterna och så det obligatoriska ”Gå och rösta den 7:e juni!” i dessa dagar. Det är ju snart val till Europaparlamentet, även om det inte märks. Alls.

Lämnar Krysset och promenerar runt i Sandviken. Och tänker att det ser precis likadant ut nu som det gjorde under konjunkturuppgången. Alla hus står på samma ställe, Biståndsgruppens loppis säljer fortfarande löjligt billiga egenhändigt ihopsydda tygpåsar, tonårshångel och lördagsloja människor på uteserveringen vid Lasses konditori. Svensk småstad, svensk vardag.

Men jag vet att Sandviken är annorlunda nu. 900 varslade, människor på väg in i arbetslöshet. Det kanske inte syns, men det kommer att börja kännas.

Går in i Folkets hus, ner till restaurangdelen där distriktskongressen pågår. Det är det här som är rörelsen, eller i alla fall vad som är kvar av den. Mer tryckare än jitterbugg, men det rör i alla fall på sig och det innebär hopp för Socialdemokraterna.

Där sitter de alltså, socialdemokratins hopp. Människor som väljer ett möte före sol och lördag. Inte för att de måste. Men för att de vill. För att de valt att engagera sig. Hur fantastiskt är inte det egentligen? Näst intill helt otroligt i en tid när Facebookgrupperna bara ligger ett klick bort och sociala medier blivit så självklart att det här med att vara social näst intill kan bortrationaliseras. Men det är något speciellt med människor som möts. Hellre en vän vid middagsbordet än 300 på Facebook.

Men tyvärr räcker inte engagemanget där i Folkets hus i Sandviken för att kompensera för partiledningens brist på självinsikt. Tendenserna i opinionsmätningarna under de senaste månaderna bådar inte gott inför framtiden.

Gävleborg är ett socialdemokratiskt partidistrikt i ordets rätta bemärkelse. Här har det inte gjorts några tvära högersvängar. Här har facket inflytande. Här betyder internationalen något på riktigt.

Och det också därför Sahlin och Socialdemokraterna skulle kunna hitta vägen tillbaka till förtroendet just här. Om bara modet fanns.

Mer läsning

Annons