Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Striden om tiden

/
  • År 1890 demonstrerar arbetarna för första gången på 1 maj. Kravet är åtta timmars arbetsdag. Det skulle ta 30 år innan arbetarna fick igenom sitt krav. Det är på tiden att åter lyfta frågan om arbetstiden, menar ledarsidans skribent. (Bilden är tagen vid demonstrationen 1890 i Sundsvall.)

Annons

Det är den 26 januari år 1890. Salen där järnarbetarna har samlats är fullsatt. Herr Lundberg får ordet. Han talar om nyttan av att införa en normalarbetsdag. Herr Lundberg föreslår att föreningen ska demonstrera den 1 maj för åtta timmars arbetsdag. Mummel i salen. Herr Östlund höjer rösten, protesterar. Hur skulle en sådan kort arbetsdag vara möjlig? Det finns ingen möjlighet att livnära sig på så lite som åtta timmars arbetsdag. Han föreslår i stället tio timmars arbetsdag, det vore mer realistiskt. Herr Lundberg svarar: ”Det är inte bara i Gefle det ska demonstreras för åtta timmars arbetsdag. Det kommer att demonstreras i hela den civiliserade världen.” Till slut låter sig mötet övertalas av Herr Lundberg. Jernarbetarnas fackförbund i Gefle beslutar enhälligt att kommande 1 maj demonstrera för åtta timmars arbetsdag. Det ska bli den allra första 1-majdemonstrationen.

Men det skulle dröja länge innan arbetarna fick igenom sitt krav. Nästan 30 år, inte förrän 1919 röstade Sveriges riksdag ja till införandet av åtta timmars arbetsdag. (Motsvarade 48 timmars arbetsvecka eftersom man arbetade lördagar.)

Under åren fram till dess stötte normalarbetstidens förkämpar på rejält motstånd. Åtta timmars arbetsdag var en socialistisk utopi, flummig och orealistiskt.

Trots detta blev det alltså verklighet 1919.

Sedan dröjde det 50 år till (1971) innan den normala arbetstiden i Sverige räknades till 40 timmar i veckan. Vi fick lördagarna lediga.

Därefter har vi inte arbetat mindre, bara mer. Antalet övertidstimmar bara ökar. Siffrorna från 2010 visar ett övertidsuttag motsvarande 115 000 heltidsjobb (4,6 miljoner timmar per vecka).

Då är inte det faktum att allt fler anställda skriver bort sin övertid medräknat. För några kronor mer i månaden jobbar allt fler anställda dygnet runt. Det är en absurd, och hälsofarlig utveckling.

Samtidigt finns det väldigt många människor som arbetar ofrivillig deltid, främst kvinnor. Lägg därtill en massarbetslöshet, (353 000 människor enligt SCB:s senaste statistik).

Dagens situation, där en del nästan jobbar ihjäl sig, samtidigt som andra inte önskar annat än att få komma upp i heltid eller få ett jobb över huvud taget, den kan inte på något sätt kallas för sund.

Men den som lyfter frågan om en arbetstidsförkortning blir förlöjligad. Det är en socialistisk utopi, flummig och orealistisk.

Dåtidens förkämpar för åtta timmars arbetsdag hade sina argument för en kortare arbetstid. Ett starkt argument var det faktum att arbetets produktivitet mångdubblats under industrins framväxt. ”En arbetare är med nutidens arbetsmedel i stånd att frambringa lika stor produktmängd som förr 10 och 100. Häraf är den materiella möjligheten för en kortare arbetstid gifven, och vår öfvertygelse är att redan nu en arbetsdag på 8 timmar skulle fullt kunna fylla samhällets behof.” Dessutom skulle en kortare arbetsdag innebära att arbetarnas kroppar höll längre, och samtidigt skulle reservarmén av arbetskraften, de arbetslösa, minska. (Det var ett viktigt argument, då de många arbetslösa bidrog till att arbetarnas löner och arbetsvillkor var generande usla.) Sist men inte minst skulle en förkortning av arbetstiden ge arbetaren tid och kraft att bilda sig, hinna tänka. Det skulle göra hela samhället starkt.

Det är argument som håller lika bra i dag. 

 

I dag lever vi i ett samhälle där produktionen i samhället hela tiden ökar. Ett samhälle där den ekonomiska politiken bygger på att ständigt öka tillväxten. Varje år ska vi sälja fler prylar för att ekonomin ska gå runt, annars blir det neddragningar och åtstramningar.

En ouppfostrad tanke far genom hjärnan. Tänk om vi skulle nöja oss, sluta tävla, och i stället ta ut den ökade produktionen i tid, i stället för i pengar? Nej, jag vet. Det är en socialistisk utopi. Flummig och oseriös.

Fast. Det riktigt oseriösa är väl att inte ens våga diskutera frågan om förkortad arbetstid?

Att människan ska arbeta just 40-timmarsvecka är inte en naturlag. Det handlar om en siffra som vi har kommit överens om tillsammans. Det går att komma överens om en annan siffra. Det är helt möjligt att fördela arbetet på annat sätt.

  

Fotnot: Den som vill läsa mer om hur diskussionerna i Gävle gick inför demonstrationerna om åtta timmars arbetsdag kan få hjälp att läsa protokoll hos Arkiv Gävleborg.

Mer läsning

Annons