Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige har misslyckats med integrationspolitiken

/

Annons

Integrationspolitik är svårt och kanske det mest komplexa politikerområdet. Men också det viktigaste om vi ska få Sverige att bli ett land för alla. Vi kan träta om immigrationspolitik asylärenden, diskriminering, mångfald och obligatorisk svenska eller inte för invandrare och mycket mer. Det kan produceras intressanta rapporter och hållas vackra tal om mångfaldens betydelse. Men Sverige har misslyckats med integrationspolitiken. Det finns flera exempel på det. En ny rapport beskriver att Sverige har störst skillnad i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda personer jämfört med andra länder. Rapporten är gjord av näringsdepartementet där Sveriges konkurrenskraft jämförs med de 22 rikaste länderna i OECD.

Det finns inga enkla lösningar. Men Sverige har trots många goda sidor inte gjort upp men det viktigaste – att se människor som resurser. Officiellt är alla viktiga. Mångfaldsplaner ska utarbetas. Men glastaket finns där och det hindrar många invandrare att få jobb.

Jag vet efter år av politiskt engagemang att integrationsfrågorna aldrig varit prioriterade. Möjligen inför val så har invandrarna fått en viss uppmärksamhet för man vill ha deras röster. Atmosfären har präglats, tillspetsat, av lägg din röst, bli gärna medlem så ses vi igen om fyra år. De etablerade partierna menar inte så illa men i praktiken är det så många med utländsk bakgrund uppfattar det. Det bidrar till ett lågt valdeltagande.

Problemet blir än större när man tittar på parlamentariska församlingar. Granska vi LO:s ledning, blir man mörkrädd. Representationen har blivit något bättre men ofta får personer med utländsk bakgrund en undanskymd roll. I den socialdemokratiska riksdagsgruppen finns till exempel ingen gruppledare i något utskott med utländsk bakgrund. Självfallet behöver man inte se det som ett problem och många uppfattar inte det heller så. Det skrämmer.

Näringslivet är mer globaliserat än arbetarrörelsen. Ett samhälle i tiden behöver förebilder som kvinnor, yngre, handikappade, äldre men också människor med utländska namn. Integrationspolitiken kommer inte lyckas om de som berörs inte finns representerade i ledande ställning i det offentliga Sverige i myndigheter och i beslutande organ. Det etablerade Sverige måste upphöra med sina dåliga ursäkter rörande bristande integration. Vi bör fråga oss ärligt. Om vi tror att Barak Obama skulle kunna bli generaldirektör i Sverige? Svaret är inte det viktigaste i sig utan tankar kring vad som behöver ske i Sverige för att han i motsvarande person skulle kunna bli det. Det behöver vi alla tänka på och i synnerhet de etablerade partierna.

Alexander Gebbelic, s-debattör

Gästkrönikör

Mer läsning

Annons