Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Taktik, förlorare och blöjor

Annons

Mona Sahlin bjuder Sverigedemokraterna på avgörande röster i valet av talman. SD går med högerblocket och för Per Westerberg, tanken är väl att det ska kasta skuggor över regeringen.

En obegriplig taktik, med två förlorare; Sahlin och hela det rödgröna blocket. Alla vet ju att Kent Härstedt aldrig blir vald, men hon väljer ändå att demonstrera, eller obstruera, mot regeringen i en fråga som redan är förlorad.

Sahlin kunde accepterat Westerberg, och regerings val, för att visa att de demokratiska partierna är står eniga i nationella symbolfrågor. Talmannen är viktig, men inte så viktig. Och att det största blocket får talmansposten är inte särskilt kontroversiellt.

Valet av Westerberg hade ställt SD utanför, redan från början. En vacker och symbolmättad demonstration av enighet, mot rasisterna.

Men Sahlin missade tillfället. Vi driver politik utan hänsyn till SD, deklarerar hon så fort hon får frågan. En lika självklar som anständig position. Och om SD röstar med de röda, so what?

Men om SD röstar med regeringen i talmansfrågan pekas Reinfeldt ut som beroende av Jimmie Åkesson, och Sahlin kan två sina händer.

Så ser scenariot ut, och det är ganska betänkligt. För enkelt, utstuderat och kontraproduktivt. Väljarna ser igenom och ställer den självklara frågan: Vad är det här?

Jo detta; Jimmie vann.

Två spöklika röster i den tidiga morgonen; Lars Ohly om Vänsterns katastrofval och Lennart Sjögren om Kristdemokraternas nära utplåning. Båda är optimister och verkar ha lagt nederlagen bakom sig. Inget hände ju, mer än att våra partier inte nådde ut till väljarna. Men nu tar vi nya tag.

Ohly, som aldrig gjort ett bra val, väljer bort verkligheten för den uppsluppna retoriken. Kamrater, säger han, nu börjar kampen! Nu? Efter de rödgrönas genomklappning och Vänsterns 5,7 procent, sämre än Sverigedemokraterna?

Ohly borde kanske, som Mona Sahlin, fördjupa sig i varför det gick åt helvete, i en tid av massarbetslöshet, växande klyftor, en omänsklig politik mot sjuka, handikappade, utförsäkrade och en gigantisk förmögenhetsomflyttning.

Moderaterna, som styr politiken, har drivit igenom en klasskampspolitik med omvända förtecken. Det blir fyra år till, med fler skattesänkningar och ännu större klyftor.

Ohly kunde ju reflektera något över detta och varför han totalt misslyckats med att lyfta upp de frågor, eller fundament, partiet vilar på. Men han tar sats mot 2014. Käckt, men kanske inte det viktigaste just nu.

Sanningen är ju, och det vet väl alla, att med andra ledare för Socialdemokraterna, Vänstern och LO hade de rödgröna segrat.

Sahlin återvinner aldrig ett folkligt förtroende, orättvist eller ej. Ohly fumlar med sina rötter och Lundby Wedin borde ha avgått efter AMF-historien, trots att hon inte kunde lastas för trixandet.

Stora ledare känner av när deras tid är ute. Men Ohly gör det inte, inte heller Sahlin. Någon borde informera LO om att det är tid för ledarbyte.

Sitter de tre kvar är valet 2014 redan förlorat.

Den andra rösten, lika världsfrånvänd, förklarar att Kristdemokraternas politik ligger rätt, att partiledaren gjorde en fantastisk valrörelse, men tyvärr har inte mer än 5,6 procent av väljarna upptäckt, eller uppskattat det. Och utan taktikröstande moderater hade KD åkt ur riksdagen.

Ledsna lokalpolitiker berättar i senaste numret av Kristdemokraten om sin besvikelse, de röstades bort och ur fullmäktige och landsting, trots att valrörelsen kändes så bra. Och på tisdag lyfter väl Reinfeldt bort någon av partiets ministrar, regeringen ska ju spegla valresultatet.

En enda liten tröst i det politiska sorgearbetet; förstagångsväljarna hade givit de rödgröna en bekväm majoritet i riksdagen. Framtiden ser ljus ut: 53 procent för de rödgröna och 38 för högerpartierna, där KD bidrog med två (2) procent.

Ola Olsson, en av våra ivrigaste läsare, har åsikter om det mesta. Han är aldrig nöjd. Gävleborna är förtjänt av något bättre. Bara dumbommar på den här lilla redaktionen. Så här kan det låta, i ett av kanske 50 brev och vykort genom åren: ”Först som sist, du är och förblir en fisförnäm skitstövel... en person som var vanligt förekommande i tredje riket...framförallt är du grumlig i skallen”.

Hej Ola, och tack för dina synpunkter. Läsarkontakter är alltid välkomna, särskilt de positiva och nyanserade. Och i dag var du ju mer återhållsam än vanligt. Förra veckan ringde Kjell och var hotfull, och nu ett vackert vykort från dig. Ni gör mitt hårda slit lättare. Ha en bra dag.

Ännu en dyster kväll på Läkerolen. Clarke var ännu sämre, målvakten darrig och spelet helt ostrukturerat. Och jag var ett nummer från potten i 50/50 lotteriet.

En dag med barnvagn, barnmatsburkar och blöjbyten. Ovant handlag, men grunderna i ryggmärgen. Som greppet när blöjor tas av och s tj ärtar tvättas. Mor- och farföräldrar nickar åt varandra när vi möts vid övergångsställen. En sorts gemenskap. Barnet tittar upp, sex månader och redan en personlighet. Så fascinerande.

Mer läsning

Annons