Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Terapiarbete och personuppgifter hör inte hemma på myndigheters sociala medier-konton

/
  • Polisen i Malmö lät personuppgifter på två brottsmisstänkta ligga ute i på sin Facebooksida i fyra dagar.

Annons

Polismyndigheten har anammat den nya tidens (nåja) kommunikationskanaler och är numera flitiga användare av både Facebook och Twitter i sin kommunikation med allmänheten. Mycket med detta är bra. Polisen är i egenskap av ordningsmakt med befogenhet att å statens vägnar ägna sig åt våldsutövning en myndighet som genom att visa sig tillgänglig blir lättare att närma sig för bland annat brottsutsatta.

Men balansgången mellan ett användande av sociala medier som stärker banden och förtroendet mellan polis och allmänheten och ett som försvagar dem, är hårfin.

Under sommaren har en debatt rörande polisens känsloyttringar i sociala medier pågått. Att visa en mänskligare sida av polismyndigheten kan vara, och är också, ofta positivt. Det gör poliskåren mer tillgänglig och innebär också förhoppningsvis att allmänhetens förståelse för vad arbetet innebär ökar. Polisen möter människor i kris, kliver in i situationer de flesta av oss in i det längsta skulle undvika, och konfornteras med samhällets baksida, vilket är lätt att glömma bort för den vars närmsta kontakt med polisen handlar om att se en polisbil i trafiken eller anmäla en stulen cykel.

Men trots detta, och trots att många av oss nog behöver öka vår förståelse för polisens arbete och vardag, riskerar också känsloyttringar och anekdoter i sociala medier från de enskilda myndighetsutövarna leda till frågeställningar om alla brottsoffer behandlas lika, om enskilda poliser verkligen är lämpade för sitt arbete och en rad andra frågeställningar som riskerar rubba allmänhetens förtroende för polisväsendet.

Vill vi exempelvis veta att polisen är så trött att man inte har koll på vem som kör en bil? Som i fallet med polisen som stannade en högerstyrd bild, men inte noterade detta mitt i morgontröttman och därmed bad passageraren i passagerarsätet istället för föraren att genomföra en blåskontroll. Roligt, absolut. Förtroendeingivande? Inte fullt så mycket.

Förra veckan visade det sig att polisen i Malmö lät personuppgifter om två brottsmisstänkta som skrivits i en kommentar ligga ute på sin Facebooksida i hela fyra dagar. Fyra dagar är oceaner av tid i forum där en gång publicerat blir för alltid publicerat med hjälp av en skärmdump.

Myndigheter och myndighetspersoner som väljer att kommunicera med medborgarna i sociala medier måste visa respekt för sin samhällsfunktion och roll. Och hanterar sina konton i sociala medier i enlighet med detta. Annars riskerar enskilda fara mycket illa och förtroendet eroderas.

Rätt använt, handlar det dock om ett arbete som är av yttersta vikt. Att döma av allmänhetens respons på polismyndighetens arbete i sociala medier, har arbetet så här långt, trots enstaka missöden, stärkt både myndighet och kår i relationen till medborgarna. En lycklig bieffekt dessutom varandes att närvaron i sociala medier, även stärker förståelse och kompetens rörande de brott som begås på nätet.

Mer läsning

Annons