Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tiden är inne för Västsahara

/

I skuggan av den mer kända ockupationen av Gaza pågår en annan ockupation som det talas alldeles för lite om: Marockos ockupation av Västsahara.

Annons

Sedan 1975 ockuperar Marocko två tredjedelar av Västsahara. En ockupation som fortgår och fortgår, trots att FN slagit fast Västsaharas rätt till självständighet.

Redan 1988 beslöts att det skulle hållas en folkomröstning om självständighet i landet, men den har aldrig genomförts.

Precis som i Gaza har ockupationsmakten i Västsahara byggt en mur för att splittra och kontrollera befolkningen. Muren är 220 mil lång, minerad, radarövervakad, militärt bevakad och skär av Västsahara i två delar, från norr till söder.

Den västsahariska befolkningen diskrimineras och skändas. Västsaharier som öppet uttalar stöd för självständighet, eller endast påtalar att en folkomröstning bör genomföras, riskerar att misshandlas och fängslas. De marockanska myndigheterna förbjuder möten eller sammankomster som handlar om självständighet. I dag har en stor del av västsaharierna flytt, många befinner sig i flyktingläger i Algeriet.

Marocko har stötts ekonomiskt och militärt av USA, Frankrike och Gulfstaterna, Västsahara har i sin tur backats upp av de afrikanska staterna (förutom Marocko). När det gäller resurser kan vi konstatera att kampen har liknat David mot Goliat. Striden är fortfarande mycket ojämn. Det är Marocko som har resurserna, och vännerna.

I EU har Marocko gått vinnande ur striden. I alla fall på det sätt att parlamentet har röstat igenom förslag som godtar ockupationen. Till exempel det omstridda fiskeavtalet som 2013 gav Marocko rätt att tömma de fiskrika Västsahariska vattnen på fisk och sälja till EU.

I dag har ett 50-tal länder erkänt Västsahara. Sveriges riksdag tog i december 2012 beslutet att även vi ska erkänna Västsahara, men ännu har inte beslutet verkställts.

Om Sverige ska vara trovärdigt i sin utrikespolitik gällande frågan om kampen för mänskliga rättigheter bör vi skynda på ett erkännande. Vi har äntligen, efter åratal av diskussioner, erkänt Palestina. Nu är det dags för Västsahara.

Mer läsning

Annons