Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomrummet efter Olof Palme

Annons

23.21 fredagen den 28 februari 1986 mördas Olof Palme. Efter sig lämnar han förutom familj och vänner även en socialdemokrati som 30 år senare ännu sörjer honom och som på många sätt förlorade sin färdriktning 23.21 den 28 februari 1986.

När socialdemokrater av idag blickar bakåt, fastnar man ofta vid Palmes dagar, i en ännu levande folkrörelse med väljarna på sin sida. I en partiledare som efter sin död delvis kanoniserats av de som blev kvar i arbetarrörelsen.

Palme var både älskad och hatad. Hans passion och intellekt väckte människors känslor. Kanske är en mer korrekt beskrivning dock att han väckte människor. Den likgiltighet många svenskar av idag känner inför Socialdemokraterna, var en främmande företeelse för det parti som leddes av Olof Palme.

Det är nödvändigt att blicka bakåt och förstå sin historia för att kunna blicka framåt. Men socialdemokratin efter Palme har på många sätt fastnat. Opinionssiffrorna visar på en rörelse som förlorat förmågan att väcka människor. Det är ett faktum som inte, till skillnad från vad många ledande Socialdemokrater tycks tro, först och främst handlar om att man inte nog tydligt förklarar vad man gör eller inte når ut till väljarna med vad man gör. Den dominerande bilden av dagens socialdemokrati är tyvärr den av ett parti som i sitt arbete inte först och främst vägleds av visioner, utan av vad som är möjligt. Små tankar, istället för stora, trots alla de briljanta människor som befolkar rörelsen, arbetar för den och sympatiserar med den. Att vara pragmatisk och samarbetsvillig är i vissa lägen en nödvändighet inom politiken, men det är inte vad som bygger en rörelse stark och väcker människors engagemang. Det handlar bara om realpolitiska arbetsinstrument för att omvandla visionerna till politik.

Socialdemokraternas öde är inte bestämt. Den ideologi som utgör basen för partiets existens sympatiserar fortfarande väldigt många svenskar med. Precis som den samhällskonstruktion socialdemokratisk ideologi byggt. Kris är inget konstant tillstånd, inte heller när det handlar om Socialdemokraterna. Utvecklingen kan vändas, men det kräver mer än tankar om budgetbalans och utgiftstak.

I Margot Wallströms politiska arbete syns arvet efter Palme åter, en feministisk utrikespolitik där det lilla Sverige gjort stora ställningstaganden och inte räds reaktionerna från länder som Saudiarabien och Israel. Idag är vi så ovana vid det att det väcker förfäran, trots att Sverige under Palme var ett land som tog ställning, även när ställningstagandena var obekväma.

Sverige 2016, är ett helt annat Sverige än 1986, Socialdemokraterna ett annat parti. Enorma samhällsförändringar har ägt rum under de 30 år som gått sedan Olof Palme mördades. Men nya tider är inte vad som lett Socialdemokraterna in i kris, det är ett resultat av de vägval partiet gjort.

Olof Palme är död. Men Socialdemokraterna lever fortfarande. Det bästa det partiet kan göra för att hedra hans minne, är att åter bygga rörelsen stark.

Ett arbete som börjar i en idé om Sverige som väcker människan.

Mer läsning

Annons