Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två, 40, 2020?

/

Ingen nöjd, men många glada. Och bättre än ingenting. Världens största ekonomier blickar framåt och ställer ut lösa löften om att göra någonting de närmaste 40 åren. Miljön som framtidsfråga, ungefär.

Annons

 

 

EU-länderna siktar högre; något konkret måste göras fram till 2020.

Det kräver satsningar och kännbara eftergifter, och målen måste ses som realistiska och möjliga att nå för att få folklig acceptans. USA, främst, men också Kina och Indien har svårare att skriva in miljö- och klimatmål; tvingande beslut kräver stora ingrepp och väldiga investeringar.

Hur långt kan USA, Kanada, Japan och Ryssland sträcka sig? Inte tillräckligt långt, sammanfattar FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon.

Länderna och de politiska ledarna som har makt att åstadkomma verkliga förändringar måste inse att det handlar om ”mänsklighetens framtid”, säger han.

Att USA har ändrat miljöpolitik under Obama ger inte så mycket på kort sikt, även om viljeinriktningen kan sända signaler om en ny amerikans miljöpolitik ut över världen.

USA och Obama lägger ner nästan all kraft på den havererade ekonomin, och att nu ställa ”idiotkrav som inte går att uppfylla” leder ingen vart, varnar Anders Wijkman, en av Sveriges mer erfarna miljöpolitiker.

Och utvecklingsländerna kräver att få utveckla sina ekonomier och industrier, och det går inte alldeles lätt att kombinera med löften om att begränsa utsläpp och prioritera miljöfrågor.

det är industriländerna som måste fatta de verkligt obekväma besluten, som att minska användandet av fossila bränslen, effektivisera industrin och se över jordbrukets bruk av kemikalier.

Konkret kan man säga: Hur mycket är västvärldens bilister beredda att betala för bensinen? 20 kronor litern? 25? Klarar sig jordbruket utan tillsatser? Uppvärmning utan olja?

Och hur mycket är regeringarna beredda att satsa för att utveckla alternativa energislag?

G8-mötet L´Aquila enades ändå om att inte låta jorden bli mer än två grader varmare, redan det på gränsen till det uthärdliga. I Köpenhamn i december måste man gå vidare mot ett nytt klimatavtal, som skall ersätta Kyotoavtalet. EU trycker på och Fredrik Reinfeldt, EU:s ordförande, har en nyckelroll.

Han har ett väldigt beting framför sig, ovan som han och den svenska högern är att ta miljöproblemen på allvar. De var ju länge en vänsterfråga.

 

 

Mer läsning

Annons