Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan el inga blad

Annons

När det blåser lite brukar träd ramla ner över ledningarna och släcka delar av landet. Är det vinter blir det reportage från mörka stugor med tända stearinljus eller om någon hjälpande ande, pulsande fram i meterhög snö med det nödvändigaste till de insnöade.

Kraftbolagen försöker sedan några år rensa upp i kraftgatorna och gräva ner kablarna. Men, klagar de, det kostar så mycket. Jo, kanske något års samlade vinster, men det är väl billigt för att säkra strömleveranser och garantera elektricitet i ledningarna.

Den som strövar under kraftkablarna förbluffas över hur lätt det förefaller vara att försätta hela landsdelar i mörker. Spräng ett stag och ledningarna säckar ihop. Det vet ju alla. Men en nergrävd kabel är inte lika lätt att kapa eller sabotera.

Samhällsintresset kräver dessa investeringar, kan man säga. Och det borde ha gjorts för många år sedan.

I söndagskväll slocknade tidningshusen i Mellansverige, från Gävle, över Falun ända upp till Östersund. Vi är tydligen elektriskt ihopkopplade på något oroande sätt. Ingen produktion, inga artiklar, inga nyheter kunde formuleras och monteras ihop. Det var bara ett eländigt, dystert mörker.

Efter fyra timmar återvände ljuset. Tidningarna kom ut, i någorlunda tid. Felet lokaliserades, det var visst någon installation som skulle spara ström som hade lagt av.

Men den som ser tidningar, och radion, som viktiga samhällsaktörer, särskilt i bistra tider, kan oroas över hur lätt det är att försätta oss i obrukbart skick. Klipp av en kabel, eller skruva ur en propp så är vi körda. Det är ju för enkelt. Men kanske lär vi oss något av det här, kanske inte.

Mer läsning

Annons