Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väckelsemöte

Annons

19.00 onsdag kväll kliver Håkan Juholt upp i pulpeten i Gävle Konserthus för att tala till Gävles socialdemokrater. När jag tittar ut över salen ser jag socialdemokratins historia, inte dess framtid, sitta där. Några få SSUare har hittat till Konserthuset den här kvällen, men i övrigt är salen fylld av de som en gång byggde upp vår välfärd med sitt arbete och engagemang.

Juholt börjar tala. En god retoriker är han, men talet är en resa som ord för ord tecknar bilden av en socialdemokrati som inte längre vet varför man finns till. Det talas väldigt mycket om vad de borgerliga gör den här kvällen. Och väldigt lite om vad Socialdemokraterna tänker göra.

Juholt talar om skolan som ”skolmarknad”. Men säger samtidigt att vi är medborgare och inte kunder. Hur den retoriken går ihop vet nog bara Juholt och Socialdemokraterna. Den som definierar skolan som en marknad gör medborgaren till en kund och välfärden till en bransch. Ett marknadsliberalt synsätt på skolan. Är det verkligen socialdemokrati? Tydligen. För att väljarna vill ha det så? Och socialdemokratin blivit mer pragmatisk, än visionär.

Juholt vill på- och omreglera marknader säger han. Vad betyder det? Varför skulle det bli bättre den här gången? Varför har det tillåtits vara så undermåligt reglerat över huvud taget? Juholts ord ger inga svar. De ger bara upphov till fler frågor.

Mycket av det som sägs i Gävle Konserthus har redan sagts förut. Konkret är Juholt inte. Vackra ord om högre ideal sköljer över stolsraderna. Men de är tomma. Ett direkt resultat av att Socialdemokraterna inte ännu byggt någon politisk plattform att argumentera från. Den kommer 2013. Den hade behövts 2009.

Sedan blir det frågestund. Någon frågar om hur man kan packa och sälja en av de utbildningsrelaterade frågorna vid ett val. Packa och sälja. Den marknadsliberala inställningen till demokratin verkar vara djupt rotad inom socialdemokratin. Allt för få verkar reflektera över att det är just detta som är ett av skälen till att man inte längre vinner några val.

När jag kliver ut från väckelsemötet med Juholt är jag modbestulen. Orden som förföljer mig hela vägen tillbaka till redaktionen är de om att Håkan Juholt ser mycket ljust på socialdemokratins framtid efter det att de borgerliga härjningarna satt sig ordentligt.

De borgerliga härjningarna skadar människor. Tänker socialdemokratin offra oss i den politiska kampen, vänta på att omstruktureringen av vårt samhälle raserar så mycket att väljarna vänder tillbaka till en socialdemokrati som högmodigt tror att val kommer vinnas på modståndarens misstag i stället för egen politik?

Torsdag morgon är det dags att göra intervju med Håkan Juholt. Han konstaterar att rapporteringen om honom blandats med lögner, skvaller och förtal. Ingen annan partiledare har gått igenom vad han gått igenom säger han. Och glömmer de ständiga påhoppen på Mona Sahlin, stormen mot henne efter valet som han själv var en del av, han glömmer Palmehatet och han glömmer den mycket hårda kritiken mot Göran Persson vid Tsunamikatastrofen. Håkan Juholt blickar uppenbarligen inte bakåt, bekymrade nog tycks han dock inte heller blicka framåt.

Håkan Juholt säger att skatteuttaget inte är något självändamål. Trots att det är just detta, låga skatter, mindre gemensamt finansierad välfärd. Högre skatter, mer välfärd.

Juholt säger också tvärsäkert att förtroendet för honom kommer kunna återupprättas. Opinionssiffrorna talar dock ett annat språk.

Hans budskap till alla de besvikna är enkelt. Ha tålamod, med både honom och partiet. Och så kommer frågorna igen.

Hur mycket tålamod ska egentligen väljarna ha?

Hur länge ska vi behöva vänta på en socialdemokratisk socialdemokrati?

Vi är många som vill ha svar.

Mer läsning

Annons