Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våga ställ k-frågan

/

Annons

Jag och en av mina chefer var på finrestaurang i Stockholm. Det var en sån där förstklassig krog med pytte-pytterätter så jag var tvungen att köpa två rätter för att ens bli mätt. (Jag är inte särskilt stor i maten annars.) Det blev i alla fall väldigt, väldigt dyrt. När vi skulle betala (mat plus ett glas vin gick på 480 spänn) så var det dags för dricks, såklart. Jag la på 20 spänn. (500 jämnt tänkte jag.) Min chef noterade och skämdes nog lite, för chefen la på en hel del för att täcka min usla dricksning. Det är ju så man gör. Om man inte är en rabiat löntagarkämpe, som jag.

Jag har min bakgrund på bingon, vid rådhuset i Gävle. Ett ganska roligt jobb för det mesta, även om det många gånger var extremt rökigt och stressigt. Jag jobbade på bingon till och från i konstiga visstidsanställningar under hela 14 år. Så småningom blev jag aktiv i facket, (när Musikerförbundet inte ville ha oss bingoanställda längre, och vi blev en del av Hotell-och restaurangfacket). Hotell och restaurangfacket är ett litet, svagt och illa åtgånget fackförbund. Det har inte så många medlemmar, och antalet arbetsgivare med kollektivavtal är försvinnande få. Det som är självklart i många andra fackförbund (som klubbstyrelser, facklig tid på arbetsplatsen och arbetsmiljöarbete) är väldigt sällsynt. Att engagera sig fackligt under sådana förhållanden är att ständigt slåss i motvind. Medlemmarna är arga för att facket är svagt, de går ur, och så blir facket ännu svagare. De flesta aktiva ger upp.

När jag tänker efter, så var det nog under den där tiden jag blev rabiat.

I begynnelsen hade inte de serveringsanställda någon annan lön förutom den serveringsavgift (dryga tio procent) som lades på notan. Sedan tillkom en grundlön för de tillfällen då inte serveringsavgiften gick att överleva på. Men 1993 tecknade fack och arbetsgivare ett kollektivavtal om en fast lön, utan serveringsavgift. Alltså, liknande förhållanden som på resten av den svenska arbetsmarknaden. Men fortfarande lever det här med dricksen kvar.

Alla anställda på den svenska arbetsmarknaden bör ha en vit lön som är pensions- , a-kasse- och sjukpenninggrundande. Dricksen är svarta pengar som vare sig ger några pensionspoäng eller kvalificerar för a-kassa eller sjukpenning. Det största problemet med dricksen är dock att den håller lönerna nere. I avtalsförhandling efter avtalsförhandling tar arbetsgivarna upp dricksen som en orsak till att slippa höja lönerna.

De som jobbar heltid inom hotell- och restaurang (och arbetar på en arbetsplats med kollektivavtal) tjänar knappt 20 000 i månaden. Men, det är ont om heltider. Så de flesta tjänar betydligt mindre än så. Dessutom är ob-tilläggen löjligt låga.

Men om de restauranganställdas löner nu är så dåliga, så är det väl bra att hjälpa till lite, att dricksa? Hm. Grejen är att det aldrig kommer att finnas en morot att få lönen att öka om arbetsgivarna kan hänvisa till en godtycklig svartbetalning som inte registreras alls. Som det är nu räknar arbetsgivaren att gästerna, utöver notan, även ska betala de anställdas löner, svart. Så vill i alla fall inte jag ha det.

Ett bra tips till dig som bryr dig om de restauranganställdas lön och villkor är i stället att titta efter klistermärket ”Schysta villkor 2011”. Då vet du att stället du äter på har ett giltigt kollektivavtal. Det går även att ställa den där jobbiga k-frågan: ”Har ni kollektivavtal?” (Fast jag vet att det kan vara pinsamt. När du äntligen har hittat ett ledigt bord och de svarar ”nej”, så tar det liksom emot att gå där ifrån.)

Kollektivavtal ger inte automatiskt de anställda schysta villkor. Men, utan kollektivavtal finns det ingen chans att kräva någon minimilön, trygghetsförsäkringar eller avsättningar till tjänstepension. Det blir då upp till arbetsgivarens goda vilja. Detta eftersom vi inte har minimilöner i Sverige, vi kör med kollektivavtal i stället. Det är liksom den svenska modellen. (En modell som det talas så mycket om, men som alldeles för få har kunskap om.)

Den som har hyra att betala, barn att försörja och ett kylskåp att fylla behöver en lön som går att leva på. En lön som inte bygger på godtycklig svartbetalning. Självklart kan du dricksa när du får särskilt bra service. När du själv vill. Men, märk väl: allmosor och välgörenhet är inte lön.

Mer läsning

Annons