Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valfrihet för vem?

Annons

Vad vill det nya styret i Gävle? Det är inte så lätt att veta än. Förutom en fråga, som till synes verkar vara det allra viktigaste: privata aktörer i välfärden.

Valfrihetssystemet inom äldreomsorgen ska permanentas i kommunen. Det beslutade kommunstyrelsen i tisdags.

Kommunstyrelsens ordförande, moderaternas Inger Källgren Sawela förklarar för Arbetarbladets reporter att det framför allt är två perspektiv som är viktiga. För det första kundperspektivet "vi behöver bli bättre på att ge personer möjlighet att fatta beslut som gäller dem själva". För det andra företagarperspektivet "Genom det här får vi fram små företag som ofta drivs av kvinnor", är Källgren Sawelas motivering.

Valfrihet är inget ont i sig. Men vi måste inse att hela kakan av välfärd, inklusive de privata, bekostas av skattepengar. När några tar ut vinst ur den så går inte skattepengarna till det som vi hade bestämt tillsammans. Då går en del av våra skattepengar till privata vinstuttag.

Att skapa kunder av äldre, sjuka och barn är inte helt problemfritt. Borde inte vara i alla fall. Valfrihet låter bra, vi väljer det vi tycker passar oss bäst. Och blir det inte bra så väljer vi om. Men, det är en mycket stor skillnad mellan att välja fel diskmaskin och välja fel skola eller fel äldreboende. För en elev som får en misslyckad skolgång kan felvalet vara avgörande för framtiden, för en äldre som får en misslyckad äldrevård kan felvalet vara rent av ödesdigert. Det finns såklart kommunala skolor och äldreboenden med problem. Men i ett gemensamt system måste tanken vara att alla skolor, och alla äldreboenden ska vara av bästa kvalitet. Det ska gå att välja inriktning på sin skola eller sitt äldreboende, till exempel entreprenörsinriktad utbildning eller äldreboende där personalen kan ditt hemspråk. Men det ska inte kunna gå att välja fel.

Men i dag går det alltså, att välja fel. Och samtidigt som de privata alternativen blir allt fler urholkas den offentliga kassan. Det är ju samma pengapott som bekostar såväl de offentliga som de privata alternativen. När pengar tas från de offentliga verksamheterna innebär det ständiga neddragningar som skolnedläggningar och besparingar inom hemtjänsten.

De privata vinstdrivande företagen har ett grunduppdrag: att generera vinst till sina ägare. För att de ska kunna göra det på den summa som tilldelas dem för att bedriva skola och vård måste de vara finurliga. Den här finurligheten innebär oftast att det sparas rejält på personalen. Sådant som sämre personaltäthet, lägre utbildningsnivå, otryggare anställningar än de offentliga alternativen är vanligt. I detta finns flera förlorare. Dels de anställda som får allt sämre villkor, dels de elever och äldre vars studier eller vård riskerar att bli sämre på grund av ständiga nedskärningar – och inte minst samhället som sådant. Men det finns såklart vinnare också. De privata ägarna.

Var det verkligen detta vi ville med valfriheten?

Det går såklart att skapa valfrihet utan vinstintresse. Men då får vi nog söka med lykta efter välfärdsföretagare som sett offentligt finansierad välfärd som en trygg och säker skattkista att hämta avkastning från. Och då kanske Inger Källgren Sawela och hennes allianskollegor inte längre är intresserad av det så omhuldade begreppet valfrihet.

Mer läsning

Annons