Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför tvingas fortfarande elever att välja yrkesliv redan som 15-åringar?

/

Annons

Hur många kan säga att de visste vad de ville göra redan i nionde klass? Gissningsvis få. Ändå har vi fortfarande kvar det galna system som förre utbildningsministern Jan Björklund införde 2011 som tvingar alla landets 15-åringar att bestämma sig för om de vill ha kvar möjligheten till universitets- och högskolestudier redan när de slutar högstadiet.

"Alla kan inte bli akademiker", menade Björklund och delade upp gymnasieskolan i yrkes- eller högskoleförberedande program.

Att välja gymnasieprogram är nu alltså ett sorts socialt risktagande. Den som väljer att gå ett yrkesprogram, och därmed inte skaffar sig högskolebehörighet, har större möjligheter till jobb efter sin gymnasieexamen men tar på lång sikt en stor risk om denne senare skulle vilja eller blir tvungen att byta yrkesbana. Eftersom vuxenutbildningen (Komvux) har varit föremål för stora neddragningar är valet mer definitivt än man kan tro.

De som till exempel har börjat vård- och omvårdnadsprogrammet efter 2011 för att snabbt få jobb som undersköterska och bidra till vår välfärd har alltså gjort det på bekostnad av sina möjligheter till vidare högskolestudier. Hur hade Jan Björklund tackat om han fått fortsätta styra? Genom att sänka deras första löner (med de så kallade "startjobben" för de under 23 år).

Vi har sett prov på att arbetsmarknaden kan förändras fort och att möjligheter till vidareutbildning och omställning är nödvändiga. Därför skaver det att gymnasiesystemet sätter stängsel runt elevernas yrkesliv snarare än att öppna upp. Eftersom utbildningsbakgrund och studievana hos föräldrar har stark påverkan på elevers skolgång bidrar också en uppdelning av gymnasieprogrammen till att upprätthålla klasstrukturer över generationer.

Björklunds tanke var att skoltrötta elever som ville ha en yrkesutbildning inte skulle belastas med teorietiska kurser för att orka ta sig igenom gymnasiet. Men det har också skapat en bild av yrkesprogrammen som en plats för icke-studiemotiverade som får sämre valfrihet med sig in i framtiden. Det har trappat upp elevflykten. Enligt statistik från Skolverket har antalet nya elever på yrkesprogrammen minskat med 25 procent mellan 2011 och 2015 – färre vågar alltså satsa på yrkeskunskaper.

Dessutom har kvaliteten på utbildningen försämrats. Förra veckan släppte Skolinspektionen en rapport som visar att eleverna på yrkesprogrammen var utan lärarstöd en fjärdedel av lektionerna (allra värst var det på el- och energi samt vård- och omsorgsprogrammen).

Regeringen har genom gymnasieminister Aida Hadzialic tillsatt en utredning med uppdrag att stärka elevernas rätt att läsa de kurser som krävs för högskolebehörigheten och meddelat att hon nu vill satsa för att höja yrkesutbildningarnas attraktivitet. Moderaterna har svängt i frågan och vill nu också att alla gymnasieprogram ska kunna ge högskolebehörighet. Därmed bör det finnas en riksdagsmajoritet för att avsluta det här redan allt för långt gångna experimentet. Förhoppningsvis sker det fort.

Vad tycker då Jan Björklund själv nu i efterhand? Han vidhåller sin linje. Yrkesprogrammens försämring började redan under 90-talets S-regeringar och skulden ligger därför hos Socialdemokraterna, säger han.

Menar han alltså att vi inte ska hålla honom ansvarig för de åtta år han fick på sig att försöka vända trenden? I en intervjustudie som Skolverket genomförde 2013 utpekas ju just det faktum att yrkesprogrammen nu stänger dörrar till vidare studier som en avgörande orsak till att många ungdomar inte vågar välja dem.

Politiker gör misstag, men då kan man åtminstone kräva att de lägger energi på att göra nya tolkningar och försöker reparera. Men Björklund väljer istället att ihärdigt vägra omprövning trots att så mycket statistik och undersökningar antyder att uppdelningen av gymnasiet skadat yrkesprogrammen.

För varje år som går tillkommer nu nya röstberättigade som upplevt Björklunds skola. Det bådar inte gott för Liberalerna.

MER AV SAMMA SKRIBENT:

- Det behövs fler poliser i Tjärna Ängar – men också fler teaterföreställningar

- En säsong kostar 19 000 för en 14-åring – hockeyn är snart förlorad som folkidrott

- Även de mest hårdhudade politiska hjärtan blöder när nazister marscherar i ens hembygd

Mer läsning

Annons