Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vargen och vi

Vid högskolan i Gävle vill en forskargrupp studera vår rädsla för vargen för att se om den kan liknas vid fobi rapporterades det om i Arbetarbladet i onsdags.

Annons

Förvisso ett intressant projekt. Men förmodligen inte forskning som tar oss närmare någon form av försoning i fråga om vargen och dennes existens i Sverige. Det kan bara en välbalanserad rovdjurspolitik åstadkomma.

Om mindre än två veckor kommer riksdagen fatta beslut rörande regeringens rovdjurproposition. En proposition som det varit förvånansvärt liten diskussion kring trots den infekterade debatten kring inte minst vargens vara eller icke vara.

Propositionen innehåller bland annat förslag om att förvaltningen skall få en ökad regional anknytning, vilket innebär att besluten rörande rovdjuren flyttas närmare de som bor granne med rovdjuren. Den öppnar också upp för licensjakt på varg. Förslag som förhoppningsvis kommer kunna bidra till en försonligare inställning till både rovdjur och rovdjurspolitik. Även om dagens vargstam knappast lämnar mycket utrymme för någon licensjakt.

Vad gäller den svenska vargstammen handlar det om en inavlad stam. Att regeringen föreslår åtgärder för att avhjälpa detta är en nödvändighet om vi skall ha en livskraftig vargstam i Sverige. Vilket vi trots allt med rätta beslutat oss för att hålla oss med.

Den nya rovdjurspropositionen sätter knappast punkt för debatten om vargen, vilket inte heller är något självändamål. Men förhoppningsvis kommer den i alla fall lyckas dämpa tonläget i en debatt som skulle bli långt mycket mera intressant om den var nyanserad. Vilket den i delar tyvärr inte är i dag.

Mer läsning

Annons