Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veckans snackis har redan skett

Annons

Miljöpartiets Maria Wetterstrand, Isabella Lövin, Gustav Fridolin och Åsa Romson inför valet 2014. De står framför en hög med kol som då skulle symbolisera valets viktigaste fråga: avvecklingen av Vattenfalls brunkolsverksamhet.

Det är dags för den årliga politikerfestivalen. Politiker av alla kulörer har tagit plats. Organisationer och företag snickrar ihop sina montrar och bjuder in till mingel. Allt för att synas, höras, hålla i frågan som det snackas om.

Men det stora samtalsämnet presenterades redan på lördagsförmiddagen. Dagen innan Almedalen öppnade sina portar. Regeringen har beslutat sig för att tillåta Vattenfall att överlåta sin tyska brunkolsverksamhet till tjeckiska EPH.

Detta är alltså en regering som består av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Miljöpartiet som i valrörelsen gjorde kolbiten till kändis.

De båda dåvarande miljöpartistiska språkrören, Fridolin och Romson, viftade med kolbiten i de flesta debatter. Kolbiten skulle symbolisera Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland. En verksamhet som Miljöpartiet förklarade att de ville att Vattenfall skulle avveckla. Kolet skulle ligga kvar i marken. Anledningen var såklart kolkraftverkens påverkan på miljön. Energiframställning från kol leder till mycket stora utsläpp av koldioxid och är därmed en stor bov när det gäller den pågående växthuseffekten. Dessutom medför kolbrytning stor inverkan på landskapet och infrastrukturen. Kol är därutöver en fossil energikälla. Om vi ska mota klimathotet måste kolkraftverken, och kolbrytningen, avvecklas. Det här var sakförhållanden som de båda miljöpartistiska språrören lyfte gång på gång.

Men, den här upprördheten över kolbrytningen verkar dock inte gälla längre i den miljöpartistiska partitoppen.

"Att stoppa affären för att istället behålla och avveckla verksamheten skulle enligt vår bedömning inte anses affärsmässigt, och är därför inte förenligt med det ägardirektiv som har beslutats av Sveriges riksdag", skriver de båda miljöpartistiska statsråden Isabella Lövin och Karolina Skog i en debattartikel som publicerades på DN debatt på lördagen.

Sin omsvängning i kolförsäljningsfrågan försvarar de båda miljöpartistiska ministrarna med att Sverige ska köpa utsläppsrätter för 300 miljoner kronor per år, som ska annulleras.

Vi ska alltså köpa oss fria. Fast till ett betydligt lägre pris än vad vi tjänar på att tillåta Vattenfall att sälja sin brunkolsverksamhet.

Det bolag som vill köpa Vattenfalls brunkolsverksamhet är tjeckiska bolaget EPH. Ett bolag som har uttalat att de hoppas på en kolrenässans i Europa. Risken är stor att EPH kommer att öppna nya brunkolsgruvor och då är de utsläpprätter som Sverige avger att köpa en droppe i Missisippi. Eller mer troligt en droppe i en droppe i Missisippi.

Att regeringen valde att hålla sin presskonferens om brunkolsförsäljningen en lördagförmiddag under semestertider, innan politikerveckan i Almedalen har startat, går inte att tolka på annat sätt än att regeringen försöker dra till sig så lite uppmärksamhet till affären som möjligt.

Att socialdemokraterna mer ser till affärsmässighet än till klimathotet är ingen överraskning, men att Miljöpartiet så lättvändigt byter fot är något vi bör höja på ögonbrynen för.

Miljöpartiets trovärdighet närmar sig med stormsteg nollstrecket. Det, inget annat, kommer att vara veckans snackis i Almedalen.

Mer läsning

Annons