Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi har misslyckats. Totalt.

/

- Det går faktiskt ganska dåligt just nu, säger Vänsterledaren där han står i talarstolen framför de unga i Folkets hus i Sandviken.
Det går inte annat än att hålla med.

Annons

Lars Ohly talar om hur vi har misslyckats med att förklara och försvara det allra viktigaste i vårt politiska system: Demokratin.

I en alldeles färsk studie (World Values Survey 2011) visar det sig att våra unga inte bryr sig särdeles mycket om vi styr vårt land genom demokrati eller inte. Mer än var fjärde ung svensk (18-29 år) tycker tvärtom att det vore en bra idé om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark diktatorisk ledare. Det är också så många som 21 procent av de unga som kan tänka sig att sälja sin röst till det parti som betalar en slant. Ännu fler kan tänka sig att sälja sin röst för ett jobb.

Så Ohly har rätt i sin syn på landet Sverige. Det går faktiskt ganska dåligt just nu.

Resultatet av undersökningen (drygt 1 200 svenskar har deltagit) visar att vi har misslyckats. Totalt. Vi har uppfostrat en generation som inte kan se eller förstå fördelarna med folkstyre över en diktatur.

Samtidigt nås vi av rapporter från arabvärlden: Jemen, Syrien, Libyen. Där den unga generationen sätter sina liv på spel, för just demokrati.

Det verkar som om vetskapen om vad som händer i omvärlden helt har undgått en del av dagens unga svenskar. Likaså verkar historiekunskaperna vara riktigt kassa. Det är inte länge sedan vi fick en demokrati värd namnet i Sverige. Går vi tillbaka drygt hundra år, till 1908, var det endast 10 procent av Sveriges befolkning som hade rösträtt. Och det var plånboken och kön som avgjorde om du hade rätt att rösta. Endast de män (kvinnor gjorde sig ej besvär) som hade en årsinkomst på minst 800 riksdaler, eller mark av motsvarande värde, hade rätt att lägga sin röst i valurnan. Kvinnorna fick vänta till 1921 innan de fick rösträtt. Men det gällde såklart inte heller alla. Allmän rösträtt, då menar jag för alla, dröjde ända till 1945. Då fick även personer som levde på fattigvård (dåtidens socialbidrag) rätt att rösta. Det är inte särskilt länge sedan.

Staffan I Lindberg, som är forskningsledare för den svenska delen av World Values Survey, har själv tre hypoteser om varför de svenska ungdomarnas svar i studien ser ut som de gör. Den första handlar om den svenska skolundervisningen: Skolan har inte lyckats förklara och problematisera demokratibegreppet.

Lars Ohly, som på fredagen talade under Ung Vänsters kongress i Sandviken, har en poäng när han säger att vi har hamnat helt fel i skolfrågan. Att vi måste förstå att skolans uppgift inte enbart är att utbilda arbetskraft. Skolan har även en uppgift att utbilda våra barn till att vara samhällsmedborgare. Alla måste få samma möjlighet att förstå samhället. Vissa får den kunskapen genom sina föräldrar. Men om vi ska ge demokratin en chans måste den kunskapen vara tillgänglig för alla.

Forskningsledare Lindbergs andra hypotes handlar om det rådande politiska klimatet: Avsaknaden av en politisk debatt baserad på tydliga ideologiska skillnader.

Jag håller till fullo med Lindberg. När partierna blir allt mer lika. När den politiska diskussionen främst handlar om plånboksfrågor för en i stort sett homogen medelklass. När Socialdemokraterna tävlar med allianspartierna om att vara bäst på att sänka skatterna, samtidigt som högern har lyckats utmåla sig som folkets nya arbetarparti. När vi helt har släppt diskussionen om ideologi och i stället kokat en sörjig mittengröt. Då har vi försatt oss i ett maktlöst vakuum. För då är det lätt att tänka att det inte spelar någon roll vem det är som sitter vid makten. Det är lätt att känna att jag skiter i det här med rösträtten och demokratin.

Sist men inte minst lägger forskningsledare Lindberg skulden på media. Vi har misslyckats informera våra unga läsare om vad som händer i världen. Om varför försvaret av demokratin handlar om vår egen framtid. I dag har vi hamnat i en situation där det som styr dagens medieutbud handlar om flest antal klick på tidningarnas hemsidor. Det innebär att vi fokuserar på sensationsnyheter utan bakgrundsanalyser. Men det innebär samtidigt att vi har kapitulerat från vår roll som informationsbärare.

Nej. Det är inte fel på de unga. Felet är enbart vårat. Vi som en gång har fått lära oss vad demokrati innebär, och varför vi ska värna rösträtten. Vi har misslyckats att förklara och försvara demokratin.

Hoppet står till att de unga låter oss få en andra chans.

Mer läsning

Annons