Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktigt med S-press

Efter att många tidningar lagts ned fanns i nästan varje residensstad två tidningar när det statliga presstödet infördes 1971. Den ena var en på orten stor borgerlig tidning och den andra en liten socialdemokratisk.

Annons

Presstödet gick till den på utgivningsorten mindre tidningen, för pressmångfald på nyhets- och åsiktsplats. De var i nio fall av tio socialdemokratiska.

De borgerliga tidningarna var privatägda. S-pressen ägdes av S och LO, fram till 1992. De var då de näst största pressägarna. Deras bolag, A-pressen, gick i konkurs det året.

S-morgontidningarna fick sedan regionala ägare, främst S och LO i de län där de fanns.

Efter cirka tio år fick, eller såg, de ägarna problem med att driva dessa S-tidningar. De förhandlade då i många fall fram en uppgörelse med den borgerliga konkurrentens ägare, som blev ny huvudägare till S-tidningen.

Sedan 1990 har S-morgonpressens upplaga halverats, från en halv miljon exemplar till en kvarts miljon. Även borgerlig morgonpress har tappat upplaga, men inte lika mycket.Orsaken till att det ännu finns 15 S-morgontidningar är främst presstödet, som ger avgörande bidrag till driften. S-pressen fyller därmed en viktig funktion, särskilt när det är borgerlig regering.

Den som tycker att S-press och S-ledarsidor inte spelar någon roll kan fundera över varför borgerliga tidningar håller sig med ledarsidor.

En enda ledarsida spelar förstås inte så stor roll. Men sammantaget utgör de en betydande kraft, särskilt de många borgerliga. De utgör en sfär för tyckare som vandrar mellan tidningar, tankesmedjor, tidskrifter och medieprojekt. Och de påverkar politiken.Vänstersidan har aldrig kunnat matcha denna borgerliga styrka på den mediebaserade åsiktsproduktionens område. Detta bland annat eftersom den har stor ekonomisk uppbackning, från annonsfinansiering (morgonpressen) och stöd från näringslivet.

Trots sin litenhet finns i S-pressen en spännvidd i åsikter på ledarplats. Från partimegafoner till självständiga med svag partikoppling men stark ideologisk linje.

Att S-ledarsidor generellt blivit mer självständiga kan ha bidragit till ägares minskade intresse för dem. Här är borgerligheten bättre, den har gott tålamod med alla möjliga åsikter, bara de drar åt höger.

S, och arbetarrörelsen, är i regel mer krass och kortsiktig. De verkar ha svårt att se vitsen av åsiktssidor som yvigt drar åt vänster och inte bara för ut rörelseståndpunkter.

Svensk politiks mittpunkt är därmed på glid högerut. Utan en S-press glider den snabbare och längre.

 

Mer läsning

Annons