Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vill Israel ha fred?

Annons

Frågan har åter igen aktualiserats sedan landet godkänt nya planer för minst 229 bosättningar på det ockuperade Västbanken. Den största organisationen i den israeliska fredrörelsen Peace Now rapporterar att bosättningsprojekt ökat kraftigt i år. Det palestinska territoriet splittras allt mer och möjligheterna att bygga upp en fungerande stat grusas lika effektivt som celler delar ett fängelse.

I decennier har det palestinska folkets öde plågat världen. Trots att rapporteringen kan upplevas uttjatad lider palestinierna mer än någonsin.

Amnesty international lyfter i sin senaste årsrapport fram att civila palestinier, däribland barn, rättstridigt dödas av israeliska styrkor. På Västbanken hindrar bosättningar, stängsel och vägspärrar människors framkomlighet. Folk kommer inte till sina jobb. Gazaremsan är satt i blockad och militären har anfallit remsan vid tre tillfällen de senaste åtta åren. På Västbanken separeras byar och bönder skiljs från sina jordar av den enligt FN olagliga israeliska muren, främst byggd på palestinsk mark.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrev i juli 2014 på sin blogg att Israels ockupation driver fram svår fattigdom och att "palestinierna är inte tillåtna att röra sig fritt i sitt eget land". Ekonomin är slagen i spillror.

FN har gång på gång slagit fast att de israeliska bosättningarna är olagliga och att 1967 års gränser måste respekteras. Det är enligt internationell rätt olagligt att ockupera mark som tillhör ett annat land. I det här fallet gäller det ett land med en yta motsvarande mindre än en tredjedel av Gävleborgs län. Ett land som ockuperas och till övervägande del helt kontrolleras av Israel. FN:s befolkningsfond UNFPA beräknade 2008 att 4,1 miljoner trängs i de kvarvarande palestinska fickorna.

Dagens Nyheter skrev i höstas att 700 000 bosättare finns på Västbanken. Av dem bor 375 000 i palestinska Östra Jerusalem. EU beslutade i slutet av 2015 om nya krav på märkning av israeliska produkter från ockuperad mark, något som kriterades hårt av Israels regering.

Israels befolkning drabbas också av ockupationen. Det går inte att förtrycka ett folk och tro att det går att leva i trygghet på andra sidan muren. De oacceptabla våldsdåd som ibland också drabbar israeler måste upphöra tillsammans med ockupationen. Befolkningen är djupt splittrad i hur en känsla av trygghet ska uppnås. Fredsrörelsen är vital men hårt tillbakapressad.

Det var ett viktigt och modigt steg när den socialdemokratiskt ledda regeringen erkände staten Palestina i oktober 2014. Erkännandet har stöd i folkrätten och sätter fokus på ockupationen. Efter Sveriges initiativ har såväl det Brittiska underhuset som Frankrikes parlament röstat ja till att uppmana ländernas regeringar att också erkänna staten.

En varaktig fred kräver ett slut på ockupationen av Palestina och en tvåstatslösning. Först då finns förutsättningar att trygga Israels självklara rätt till säkerhet och existens. Rättvisa och internationell rätt skapar långsiktig trygghet, inte en överlägsen vapenmakt. Det krävs större internationell press på Israel att sluta bygga bosättningar och i slutändan bryta ockupationen.

Med den nuvarande poltiken går det verkligen att ifrågasätta om Israel ens vill ha fred. I grunden handlar det om att ockuperad och ockupant inte är samma sak.

Mer läsning

Annons