Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilse i pannkakan?

Annons

Det är svårt att inte vara rädd för byråkrati som lever sitt eget liv.

Ekots rapportering om att a) försäkringskassans handläggning ofta tar så lång tid att människor måste söka socialbidrag i väntan på att handläggningen skall avslutas, och b) att kommunerna inte får tillbaka alla pengarna de lägger ut från Försäkringskassan, betyder bara en sak; att den svenska byråkratin tycks leva sitt eget liv.

Eller som Britt-Marie Södervall, anställd vid socialtjänsten i Värnamo uttryckte det i Ekot i går rörande kravbrev som tydligen ibland bara försvinner hos Försäkringskassan;

Fast det blir ännu bättre. För det hela innebär att individer kan få ersättning från både socialen, för att sedan få pengar igen från Försäkringskassan. Pengar som är svåra att kräva igen. Hur stora belopp det handlar om har ingen någon aning om. Försäkringskassan kan inte ens säga hur mycket man är skyldig landets kommuner.

Information som denna lever vi lyckligare utan. För det hela utgör ett besked om att myndighetssverige är en organism som lever sitt eget liv.

Papper ska inte komma bort och försvinna i systemet. Kraven på medborgarna är höga i relationen till våra myndigheter.

Dagens filmtips får därför bli Brazil, av Terry Gilliam. En film om huvudlös byråkrati. Som mycket väl hade kunnat innehålla repliken "Papper har kommit bort, de har helt enkelt försvunnit i systemet."

Mer läsning

Annons