Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vitt och svart svårt att skilja åt

/

Den här veckan är ledarsidan nyfiken på Anna Gavanas, doktor i socialantropologi och docent i genusvetenskap. Hennes senaste studie ”Vem städar folkhemmet?”, har fått stor uppmärksamhet. Men hon har även varit verksam som dj, bland annat i USA, och forskat om genus, musik och faderskap, bland annat.

Vi träffas på Anna Gavanas arbetsplats, Institutet för Framtidsstudier, i Stockholm.

Annons

 Du har i flera studier granskat hushållstjänstesektorn, kan du beskriva utvecklingen i branschen?
– Den här typen av arbete försvann ett tag. Tidigare fanns det tjänstefolk i borgerliga hem, men det försvann i princip när välfärdsstaten växte fram. Nu har det åter vuxit fram en efterfrågan på den här typen av tjänster. Branschen gjorde någon slags comeback redan under 1990-talet. Kanske har det samband med välfärdsstatens privatiseringar. De främsta köparna är enligt Skatteverket barnfamiljer och äldre.

Har det något samband med att man skurit ned på äldreomsorgen?
– Ja delvis. Det finns äldre som tycker att hemtjänsten inte är tillräckligt bra
i dag. Men det kan också handla om att man i dag gör andra prioriteringar. Man prioriterar kanske fritid tillsammans med sin familj snarare än att städa. Vi skulle också kunna kalla det för en marknadisering. Det är tjänster som man själv har utfört, för sig själv och andra, men som nu har lagts ut på en marknad.

Du har också kommit fram till att det är vanligt med sexuella trakasserier inom hushållstjänsterna i Stockholm.
– Jag hade inte funderat över det över huvud taget innan. Men allt eftersom jag gjorde de här intervjuerna så växte det fram ett mönster. Det var arbetarna själva som tog upp ämnet. När de erbjöd sina städtjänster så fanns det kunder som försökte förhandla sig till sexuella tjänster. Eller att kunderna på olika sätt försökte göra närmanden.

Så DSK-affären (förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn, som anklagades för sexövergrepp mot en hotellstäderska) är inte en typisk fransk händelse?
– Nej. Det har med förhandlingar i maktrelationer att göra. Sverige är inget undantag. Jag blev ganska upprörd när jag såg det här mönstret växa fram. Så jag slog larm innan jag kom ut med rapporten. Man tror att Sverige är så jämlikt, mellan män och kvinnor, mellan infödda och migrantarbetare, mellan arbetare och tjänstemän, så att vi skulle vara något slags undantag. Men så är det ju inte riktigt.

Rut-avdraget, vad har det betytt för branschen och för dem som arbetar
i den?

– Det är lite tidigt att uttala sig om. I min senaste rapport har jag några preliminära intryck. Dels intervjupersoner som tidigare haft svårt att få ett arbete på den vita marknaden, som säger att det har inneburit stora chanser att få en försörjning. De här avdragen har inneburit en expanderande marknad, helt klart. Men för dem som av olika anledningar hamnar utanför den formella, vita, arbetsmarknaden kan det här Rut-avdraget innebära att man måste gå ner ytterligare i pris, eftersom medelpriset har sänkts. Det handlar bland annat om papperslösa arbetare.

Har Rut-avdraget inneburit att en massa svarta jobb har blivit vita?
– Skatteverkets senaste siffror visar att 6 procent av de som köpt Rut-tjänster tidigare har köpt tjänsterna svart, samtidigt som 65 procent har utfört de här tjänsterna själva tidigare. Så den här marknaden har nog inte huvudsakligen gått från svart till vitt, utan har gått från obetalt arbete till ett betalt arbete som har lagts ut på en marknad. Något jag tycker är viktigt att poängtera när vi talar om hushållssektorn är att det inte helt går att särskilja vit och svart sektor, utan att det även finns uppblandningar.


Det har inte varit svårt att hitta svart arbetskraft inom hushållssektorn?

– Nej inte alls. Det diskuterar jag i min kommande uppföljningsrapport, som är en landsomfattande enkätundersökning och kommer ut någon gång i november. 

Mer läsning

Annons