Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ytterligare en dag i manssamhället

Annons

Kvinnor arbetar mer deltid än män och får också när de utför sitt arbete lägre lön än män. I Sverige sätts lön efter kön. Alla inblandade med makt att förändra är medvetna om detta faktum, men trots det fortsätter rapport efter rapport vissa exakt samma sak; kvinnors arbete värderas lägre än mäns arbete.

Den utbredda svenska självbilden är trots det den av att vi lever i ett jämställt land där män och kvinnor lever och verkar under samma villkor. Att så här fallet, finns det dock ingen som helst forskning eller fakta som visar. Vad vi däremot har en solid kunskapsbank som visar, är att de patriarkala strukturer som placerar kvinnan i en underordnad ställning till mannen, är en djupt rotad del av svensk kultur.

I sin årliga jämställdhetsbarometer som kom förra veckan konstaterar LO bland annat följande mycket sorgliga:

"Kvinnodominerade yrken nedvärderas systematiskt."

man fortsätter:

"För att bryta just värdediskriminering behöver arbetsmarknadens parter ta ett betydligt större ansvar för omfördelning, erkännande och uppvärdering av kvinnodominerade arbeten."

I det arbetet är LO en maktfaktor som tyvärr inte tar sitt fulla ansvar. Motståndet mot en jämställdhetssatsning på lönerna som manligt dominerade fack som IF Metall uppvisat är del av det problem LO ägnar sig åt att kartlägga. Vilket innebär att inte heller LO, är en övertygande röst för jämställdhet ännu. Att reducera jämställdhet till en generell fråga om vikten av att inte sänka lägstalöner, är dessutom att osynliggöra det könsspecifika motstånd kvinnor möter på arbetsmarknaden, oavsett yrke och bransch.

Tittar man på hur det ser ut mellan olika yrkeskategorier kan det konstateras att det finns klassmässiga skillnader mellan kvinnor ifråga om bland annat hur mycket man arbetar. Bland arbetarkvinnor är tjänstgöringsgraden 79 procent. Bland tjänstekvinnor är tjänstgöringsgraden däremot 92 procent. Arbetarkvinnans faktiska lön, är vidare i dag bara 73 procent av arbetarmannens. Hennes arbetsvillkor präglas ofta av företeelser som delade turer, deltid och timanställningar. Det försvårar för en människa att leva på sin lön och planera sitt liv, och det resulterar också i en lägre pension.

Ifråga om jämställdhet, går det inte att separera privatliv och yrkesliv. Därför behöver Sverige också en individualiserad föräldraförsäkring och en jämn arbetsfördelning i det privata. För allas skull.

För om kvinnor betalar för bristen på jämställdhet i form av sjukskrivningar, lägre löner och sämre villkor på arbetsmarknaden, har inte heller män som vill kunna kombinera familj och arbete mycket att hämta i den rådande ordningen.

Vad som kan konstateras är nämligen att män som faktiskt tar ansvar, straffas för det på arbetsmarknaden. En rapport från 2015 som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) tagit fram visar exempelvis att pappor är de som förlorar mest lönemässigt på att vara hemma för att vårda sina sjuka barn. Pappor som tog ut fler vab-dagar fem år efter första barnets födelse än den medianvabbande mannen, hade 2 procent lägre lön än honom. Efter 13 år, hade lönegapet till den medianvabbande pappan vuxit till mellan 5 och 6 procent. Här kan dock också konstateras att kvinnorna i studien tog ut nästan dubbelt så många vab-dagar. På 13 år tog papporna i studien ut 30 dagar för vård av sjukt barn och mammorna 57 dagar. Trots det var det alltså papporna som förlorade mest lönemässigt på att vabba. Vilket visar på vilka strukturella förväntningar som finns på män respektive kvinnor på arbetsmarknaden rörande ansvarstagandet i hemmet. Pappor, förväntas inte ta hand om sina sjuka barn, det förväntas mammorna göra.

Att vi väljer att leva i ett samhälle som inte är jämställt, trots att vi har alla fakta som krävs för att förändra det, är inget annat än obegripligt.

Mer läsning

Annons