Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Öronbedövande energifyllt

Vad som till en början ser ut att bli en folktom lokal fylls så småningom till bredden, i alla fall framför scenen. Om det beror på att många gått för att se sina hjältar i Johnossi live eller att det är den 26:e kan man bara spekulera i.

Annons

Johnossi inleder med hjärtslag. Det är en långdragen, öronbedövande process men fungerar som en kraftfull inledning. Det är inte utan att man undrar om de lyssnat mycket på Kents ”Vad två öron klarar” inför den här spelningen. Ljudmattan John Engelbert och Oskar Bonde frammanar är otrolig med tanke på det ringa antalet musiker. Den är också mer än vad mina två öron klarar. Jag må låta som en tråkmåns som är överdrivet rädd om sin hörsel – men faktum är att jag är långt ifrån den enda som står och håller för öronen i Heartbreaks källare.

Kanske ska man inte ge bandet utan istället deras ljudtekniker en känga för detta problem, som i själva verket är ett av spelningens få. Annars rockar Johnossi nämligen på helt okej. Det låter lite som om ett svenskt indieband skulle slå sig samman med ett naknare Queens of the Stone Age. White Stripes måste trots allt också nämnas när John i slutet av spelningen drar igång riff som skulle få självaste Jack White att storkna.

Bland det (förvånansvärt, ska sägas) endimensionella materialet sticker ”Man must dance” ut mest tillsammans med den starka inledningen. Egentligen är ju det energifyllda bandet Johnossi roligare live än på skiva, trots att låtar som börjar riktigt bra alltför ofta mynnar ut i vad någon mindre välsinnad skulle kalla oväsen. Deras problem ikväll är redan nämnda ljudvolym och bristen på lugnare stunder. Ibland låter duons malande gitarrer och hamrande trummor bara som vilket krogbrus som helst.

Det ringer i öronen när jag på väg därifrån går förbi merchandise-båset. Jag köper inte en Johnossi t-shirt.

Magnus Mjöhagen