Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pampigt och smärtsamt vackert

Jacques Offenbachs Ouvertyren till Orpeheus i underjorden inleder pampigt. Den stora manskören dansar in till den kanske mest kända can-can-melodin som finns. Men koreografin är betydligt mer stillsam. Presentatören Gunnar Birgegård förklarar det hela skämtsamt med att en äkta can-can-dans skulle få manskören att överbelasta sjukhusets akutmottagning. Tillsammans med Sandvikens symfoniorkester gjuter kören därefter nytt liv i Prästkören från Mozarts opera Trollflöjten. Samspelet mellan symfoniorkester och kören fungerar väldigt bra och ger den pampighet som behövs för att bära Wagner, Puccini och Mozart på sina axlar. Men dirigenten Håkan Sund har förstås lagt ned stor möda på att väva samman allt på ett sätt som verkar självklart.

Gunnar Birgegård förtjänar en eloge för sina stilsäkra presentationer genom hela föreställningen. Han sammanfattar och friskar upp publikens minne och tvekar inte inför att ironisera över det han berättar.

Höjdpunkten i första akten är de två styckena ur Carmen. Solisten Eva Helde gör ett finstämt jobb som Carmen tillsammans med Tomas Nordlund som den machostinna tjurfäktaren Escamillo.

Men Smideskören ur Verdis Trubaduren, blir något överdriven i sin utformning. Inte musikaliskt. Men den man som klätt ut sig till kvinna och ska illustrera scenen tillför inte så mycket. Samma problem har Sjömännens sång i första akten. Det lite väl diffusa skådespeleriet är ibland underhållande men tenderar också att ta bort fokus från den ljuvliga sången och musiken. Bäst funkar illustrationen i Carmen när det i större grad skildras att något händer.

Puccinis opera Tosca, får andra akten att lyfta ordentligt. Solisten Magnus Wennerbergs nyanserade röst griper tag i publiken ordentligt när han sjunger i E lucevan le stelle. Det är så vackert att det känns smärtsamt när det väl tar slut.