Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Partierna måste sluta bluffa om skatterna

Annons

45 miljarder. Så mycket förkunnar ekonomiprofessorerna Lars Calmfors och Hans Flam i en intervju i Dagens Industri i veckan att skatterna måste höjas för att välfärden skall kunna upprätthållas på dagens nivå. Det här är dock inte en nyhet. Lars Calmfors har i flera år talat om detta. Konjunkturinstitutet har sedan länge konstaterat att skattekvoten måste upp till 2006 års nivå om vi ska klara välfärden. Trots det skyr Socialdemokraterna samtalet om skattehöjningar som pesten. De borgerliga partierna, de går i sin tur som vanligt till val på att sänka skatterna.

Socialdemokraternas svar på frågan om hur välfärden skall klaras utan skattehöjningar har under lång tid varit att fler i arbete kommer räcka. Den uppfattningen delas inte av ekonomer. De allt äldre svenskarna är vård- och omsorgskrävande. Den ökande befolkning och det faktum att det tyvärr ofta tar lång tid för den som kommer till Sverige att komma i arbete innebär att vi i Sverige har en puckel som i sig är resurskrävande ifråga om utbildningsinsatser med mera för att människor ska komma i arbete. De som kommer till Sverige, gör det ofta i arbetsför ålder, vilket innebär att vi behöver dessa människor för att upprätthålla välfärden. Vi måste investera i välfärden nu, för att kunna upprätthålla finansieringen av välfärden i framtiden, helt enkelt.

Att Lars Calmfors konstaterar följande är därför inte alls konstigt:

"Det ekonomiskt rimliga vore att gå till val på att skatterna behöver höjas. För jag har svårt att se hur det ska kunna undvikas”

Men Socialdemokraterna vågar inte gå till val på ett sådant budskap. Istället går man till val på sänkta skatter för pensionärerna. Men någon gång måste samtalet med väljarna tas. I alla fall om den fortsatta ambitionen är en gemensamt finansierad välfärd och att utveckla, inte avveckla den svenska modellen.

Att borgerliga partier inte pratar om det hela är begripligt. De borgerliga partierna bygger inte sin politik på en fortsatt gemensamt skattefinansierad välfärd. Men Socialdemokraterna? Hur kan Socialdemokraterna avstå från att tala med sina väljare om välfärdens framtida finansiering?

Den hårda och föga valfläskiga sanningen är att svensken har ett val att göra. Ökade skattintäkter, eller sämre gemensamt finansierad vård, skola och omsorg och ökad självfinansiering.

En ökad självfinansiering innebär att svenska hushåll, varav många redan idag är skuldsatta upp över öronen, måste göra utrymme i sin plånbok för att inte bara betala tandvård utan även andra typer av vård och omsorg i högre utsträckning framöver. Alternativt måste man acceptera att hemtjänstbesöken hos mormor blir färre, klasserna större och vården sämre. I alla fall om man inte kan tänka sig att acceptera exempelvis en höjning av fastighetsskatten.

Socialdemokraterna riskerar en svekdebatt framöver om man inte snart tar samtalet med väljarna om skatterna och välfärden. Men uppenbarligen tror inte Socialdemokraterna att väljarna har tillräcklig intellektuell kapacitet för att klara av ett sådant samtal. Detta trots att Moderaternas skattesänkningar inte köpte dem mer än två mandatperioder vid makten. Väljarna gnäller onekligen om skatterna, och det är naturligtvis ett problem för den som vill tala om nödvändigheten av höjningar, men när väljarna rankar de viktigaste frågorna, hamnar aldrig skatterna på pallplats. Det gör istället frågor som den skattefinansierade vården och skolan. Och det är kring detta, vad skatter finansierar, samtalet måste centreras.

Den största politiska lögnen i Sverige är att låga skatter och hög välfärd går att förena.

För de borgerliga partierna som gärna privatiserar och gärna ser att individen finansierar sin egen vård och skola är detta inget egentligt problem.

Men Socialdemokraterna, de riskerar sitt väljarstöd framöver om man inte är ärlig.

Finansieringen av välfärden är också skälet till varför Socialdemokraternas utsträckta hand till borgerliga partier är så fruktansvärt problematisk.

Skattefrågan är grundläggande. Kompromissar Socialdemokraterna kring den, säger man samtidigt också adjö till svensk välfärd som vi känner den.

Vet väljarna om detta?

Förmodligen alldeles för få.