Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pelle Sandstrak: ”I dag är jag så frisk jag vill bli”

/
  • Pelle Sandstrak berättade om sin tragiska uppväxt med tvångstankar och Tourettes med oerhört mycket humor. Men också allvar. Och budskapet var enkelt och svårt. Att inte vara rädd för de som är annorlunda och att själv våga vara lite störd.

Våga vara störd!

Det var Pelle Sandstraks budskap när han i går föreläste på psykiatrimässan i Gävle.

Han har Tourettes syndrom och har lyckats ta sig från hemlöshet och förnedring till ett bra liv.

– I dag är jag så frisk som jag vill bli.

Annons

Föreläsaren berättade om sin tragiska uppväxt med Tourettes syndrom

Det är tokfullt i Konserthusets Gevaliasal när författaren, regisören och ståupparen Pelle Sandstrak ska prata på mässan för psykisk hälsa som i år har temat neuropsykiatri.

Publiken bjuds på en riktig show. Pelle berättar om sin på många sätt tragiska uppväxt på ett så underhållande och dråpligt sätt att ingen kan låta bli att skratta – ofta och högt.

Men där finns också ett allvarligt budskap.

Att vi inte ska vara så rädda för de som är annorlunda. Att vi ska våga ta kontakt. Och våga vara lite annorlunda själva.

– Vi är alla störda på något vis, det är ju ingen av oss som är helt normal och vi ska inte vara rädda för det, säger Pelle.

Pelle Sandstrak har Tourettes syndrom och han beskriver det som att man är Island. Kroppen är liksom fylld av varma källor och vulkaner som kommer ut som explosioner av ljud, svordomar och ofrivilliga kroppsrörelser. Utbrott som kan utlösas av ljud, dofter och färger.

– Det är som nysningar, man kan inte stoppa dem.

Dessutom har han tvångssyndrom och hans styrdes under många år av tics och absurda ritualer. Som naturligtvis gav honom stora problem.

Hur klarar man sig till exempel i skolan när man inte kan skriva siffrorna 2 eller 6 eller bokstäverna x, y och e? Han var ju övertygad att om han gjorde det skulle någon dö.

Hur kan man spela hockey när man attackerar domaren för att han luktar mannagrynsgröt?

Så länge han bodde hos föräldrarna klarade han sig ändå hyfsat, men när han flyttade hemifrån gick det snabbt utför. Tvångstankarna tog över helt och han kunde till slut inte längre tvätta sig eller gå på toaletten, han blev hemlös och började använda amfetamin.

Men ett radioprogram blev räddningen. Han hörde en svensk professor berätta om något som hette Tourettes och de var som att höra berättelsen om sig själv. Och till slut fick han behandling.

Men det fanns också många andra som räddade honom på vägen. Personer som vågade ta kontakt med honom trots att han var så störig. Som själva vågade vara annorlunda och göra knäppa saker som bröt hans tvångsmässiga beteende.

Som den strikta lärarinnan som kontrade med en ännu knäppare gest när den unga Pelle kom fram till henne och stönade.

Eller som musikläraren som inte skällde ut den störiga eleven som slog på allt och knäckte blockflöjten utan i stället tog in honom i ett annat rum och lät honom spela på ett trumset – men blockflöjten som trumpinnar.

Och hans uppmaning till den stora publiken i konserthuset var enkel:

– Ta fram stördheten i er. Våga vara annorlunda!

Annons