Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pengar är allt

/
  • BANKÄGARE. Bo Lundgren lämnar över Carnegie till Mats Odell, som lovar att sälja ut banken. En förfärlig skandal, men behandlad som en del av en livskraftig kapitalism. Bara tillfälligt avbrott där.

Två telegram kan illustrera den globala och nationella finanskrisen; från USA besked om kvartalsförlusterna i AIG, en av de viktigaste aktörerna i den pågående krisen; 24,5 miljarder dollar. 171 miljarder kronor. På ett kvartal.

Annons

 

Den amerikanska staten skyfflar in 150 miljarder dollar i koncernen, för att undvika kollaps. Det är ungefär 1 050 miljarder kronor.

Börsen svarade med lätt optimism; aktien steg med 24 procent till 2,62 dollar. För ett år sedan kostade den 57 dollar.

Carnegie, en lite mindre aktör, togs i går över av staten. Mats Odell, en lätt förvånad bankägare, förklarade att Riksgälden går in, och snabbt ut. Det friska i bolaget kan erbjudas fortsatt liv, det är bara rötan som skall skäras bort.

Men Carnegie är förbrukat, skandaliserat. För många små handlare som ville sno åt sig av riggade överskott och generösa bonusar. Vinsterna drevs upp mot himlen, men kunde blir ännu för den som jobbade hårt.

600 miljoner var luft men räknades om till reda pengar, och delades ut till personalen. De anställda kunde bära hem nya miljoner. Allt var möjligt på Carnegie, bara fantasin reducerade eller begränsade vinsterna. En härlig tid.

Sedan kom finansinspektionen och hälsade på, och skrev ut de högsta böterna i svensk bankhistoria; 50 miljoner.

För stort risktagande i banken, en osäker, kanske förlorad miljard har skickats över till riskkapitalisten Maths O Sundqvist, och fortsatt oreda i beslutsordningen; allt detta lade grunden till det historiska beslutet. Om ett tag, när de riktiga siffrorna räknats fram och förlusterna vägts upp, bjuds de bästa bitarna ut på marknaden. Business as usual, om inte inkråmet visar sig för allt för ruttet.

Den som söker socialpolitiska, eller psykologiska, kanske sociologiska förklaringar till den ekonomisk härdsmältan når snabbt ganska enkla svar: Girighet, girighet och en ständigt pågående jakt efter nya rikedomar. Procent på allt gav väldiga bonusar också på lån som aldrig kunde betalas. Amerikanska direktörer översköljdes av kontanter, flera kunde bära hem hundratals miljoner, plus bonus.

Det vardagliga slitet avslutades vid Stureplans vattenhål. Under några sommarveckor flyttades fritidsaktiviteterna till Båstad, där hälldes champagne över de glada penningarbetarna. De unnade sig en tids rekreation, ett stimulerande avbrott, i det hårda trälandet på finansmarknadens verkstadsgolv.

Sedan kom sammabrottet och de härliga tiderna var förbi, för ett tag. Glada gamänger byttes ut mot Mats Odell och Bo Lundgren, Carnegie lyftes in i statens varma famn och de som kunde pekas ut som ansvariga kördes bort, med fickorna fulla av pengar.

Men, förklarade Odell allvarligt, inga kunder drabbas. Staten garanterar alla insättningar, åtminstone upp till en halv miljon.

Så fungerar kapitalismen; de rika erbjuds förlängt liv, med hjälp av löntagarnas pengar.

Mer läsning

Annons