Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Personpartierna gör entré

Partier

Snart har ett år gått sedan presidentvalet i USA. Det var det mest bevakade utländska valet någonsin i svenska medier.

Men så liknade valet en tv-serie. Även om Hillary Clinton hade kvinnliga huvudrollen var den främsta huvudpersonen Donald Trump. Han var, i Sverige, det tv-serieliknande valets skurk. Som JR Ewing i Dallas, för de som minns den serien.

Trump hade aldrig varit politiker, som de 16 presidentkandidaterna han slog i partiet i primärvalen. Trump var inte en politiker som ett parti frambringat utan en person som låtit ett parti göra sig till sin kandidat, eller mer rätt låtit ett partis sympatisörer.

Det finns nu många exempel på personligheter som startat partier eller rörelser, ställt upp i val och rent av varit framgångsrika.

Den, likt Trump, rika affärsmannen Silvio Berlusconi lyckades bli premiärminister i Italien. I samma land har en komiker, Beppe Grillo, startat en partiliknande rörelse. Nederländska Geert Wilders parti liknar ett företag.

Emmanuel Macron vann presidentval och parlamentsval som person och ledare för ett nytt parti. Nyligen vann en 31-åring valet i Österrike efter att ha döpt om det stora borgerliga partiet till sin lista, Liste Sebastian Kurz.

I våra nordiska grannländer startade karismatiska personer partier på 70-talet: Mogens Glistrup, Anders Lange, Veikko Vennamo. Lange dog kort efter partibildningen. Den fick Carl I Hagen som ny ledare i över 30 år.

Partierna i Sverige, och andra länder, får färre medlemmar och färre övertygade anhängare samt väljarna blir rörligare mellan partierna. Det är då inte konstigt att nya partier uppstår, ofta med en person i centrum.

Partierna i Sverige, och andra länder, får färre medlemmar, färre övertygade anhängare samt väljarna blir rörligare mellan partierna. Det är då inte konstigt att nya partier uppstår, ofta med en person i centrum.

Sverige hade en variant av det för drygt 25 år sedan då Bert Karlsson och Ian Wachtmeister startade Ny demokrati.

Trump, Macron, Liste Kurz. Trenden med nya personpartier är tydlig.

Ett brittiskt talesätt gjorde länge gällande att anhängare av socialdemokratiska Labour skulle rösta på partiet om det så hade en häst som partiledare. I dag skulle Labour ha döpts om till Hästens lista.