Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Peter Gustavsson: Låt pandemin bli en lärdom – återinför aldrig karensdagen!

När coronan kom slopades karensdagen. Men att stanna hemma om man är sjuk är inte bara bra när det är pandemi – så borde det vara jämt.

Trygga människor vågar. Det är grundidén bakom våra socialförsäkringar. Om det finns ett skyddsnät som gör att du inte faller, så vågar du också ta risker.

Du slipper känna oron i magen över om pengarna ska räcka till om olyckan skulle vara framme. Du kanske vågar tacka ja till det där nya jobbet, fast det innebär att du kommer längre ner på LAS-listan. Du kanske vågar plugga vidare eller starta eget.

Och du vågar säga ifrån när saker och ting inte står rätt till på din arbetsplats.

Sjukförsäkringen ger trygghet mot inkomstbortfall vid sjukdom. Den betalas genom att arbetsgivaren betalar in en avgift baserad hur mycket du tjänar. Eftersom alla är med automatiskt så är administrationskostnaden låg.

Ingen förvägras teckna den därför att ett försäkringsbolag bedömer dig som en högriskkund. Och avgiften är inte relaterad till sannolikheten att du drabbas av långvarig sjukdom.

Precis som andra försäkringar, så innehåller sjukförsäkringen en självrisk. Du får inte ut hela lönen, utan 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Dessutom finns ett tak. Den som tjänar mer än 32 000 kronor i månaden får ut en lägre andel av inkomsten. Taket höjs långsammare än vad lönerna höjs, vilket gör att allt färre får ut 80 procent.

Karensdagen fyllde sitt syfte. Folk gick till jobbet, också när de var krassliga. Sjuknärvaro blev ett begrepp på svenska arbetsplatser.

Men inkomsterna ökar varje år. Arbetsgivaravgifterna är relaterade till lönesumman, så sjukförsäkringens inkomster ökar snabbare än dess kostnader.

På finansdepartementet kallas den skillnaden i sjukförsäkringen och andra trygghetssystem för "reformutrymmet". Det finansierar ofta skattesänkningar och kostnadshöjningar på andra områden – eller avbetalningar på statsskulden.

Men trots att socialförsäkringarna går med stora överskott som årligen bidrar med 20-30 miljarder till statskassan, så har de varit föremål för stor sparnit.

I juni avslöjade Sveriges Radio att Försäkringskassan haft interna styrdokument som fått handläggare att ställa högre krav för att bevilja sjukpenning än vad lagstiftningen säger. Det är bara det senaste i högen av exempel på där myndigheten stramat åt sina bedömningar.

När välfärdsstaten byggdes upp var socialförsäkringarna en av hörnstenarna, men sedan 90-talets budgetsanering har de hamnat i strykklass.

Under devisen ”verksamhet före transfereringar” valde socialdemokratin att medverka till neddragningar. Syftet var att minska nedskärningarna på skola, vård och omsorg, men prioriteringen levde kvar.

Regeringen Reinfeldt fortsatte försvaga människors trygghet, under den förskönande omskrivningen "arbetslinjen". Genom att göra det svårt och dyrt att vara arbetslös eller sjuk, skulle människor bli mindre arbetslösa och sjuka.

Karensdagen infördes 1992 och innebär att man inte får någon ersättning under den första dagen man är sjuk. Och den fyllde sitt syfte. Folk gick till jobbet, också när de var krassliga. Sjuknärvaro blev ett begrepp på svenska arbetsplatser.

Fram till mars 2020, då insikten plötsligt kom om att vill man stoppa smittsamma sjukdomar, så ska den som är sjuk stanna hemma från jobbet i stället för att sprida smittan vidare.

Fram till den sista september i år får den sjuke ersättning från första sjukdagen. Därefter är det oklart hur det blir, särskilt sedan Januariavtalet fallit.

Argumenten är starka för att inte ha en karensdag. Vi är mitt i en pandemi, och den deltavariant som nu snabbt är på väg att bli den dominerande i Sverige är mer smittsam än någon av de tidigare.

Men karensdagen fortsätter vara skadlig för folkhälsan också när covid-19 slutar vara en pandemi. Viruset finns med stor sannolikhet kvar, och när samhället öppnar upp kommer säsongsinfluensan, vinterkräksjukan och andra sjukdomar tillbaka. Och sjukförsäkringen har redan en självrisk.

Om borgerligheten inte är beredda att slopa karensdagen för gott, bör socialdemokratin gå till val på frågan. Det är en fråga om sunt förnuft med ett tydligt klassperspektiv, som är lätt att mobilisera kring.

Låt oss aldrig gå tillbaka till arbetsplatser med superspridare som sitter och snörvlar och hostar och sprider virus. Se till att den som är sjuk stannar hemma – också efter pandemin!