Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Peter Gustavsson: Pandemiparadoxen – Storbritannien valde bort den svenska strategin

Artikel 6 av 8
Pandemiparadoxen
Visa alla artiklar

När pandemin kom till Sverige våren 2020 var vi många som trodde att vi skulle bli immuna redan till sommaren. Storbritannien hade en strategi för flockimmunitet – som man backade ifrån efter tre dagar. En vecka senare sattes landet i lockdown, och premiärministern fick covid-19.

“The herd! They call it the herd!!!!”

Orden ropades fram av en grupp män – förmodligen en aning berusade – som höll varandra om axlarna en lördagskväll i april 2020 på Södermalm i Stockholm.

Samma kväll ropade en restaurangbesökare betryggande till en patrullerande polis att “Det är ingen fara! Vi är flockimmuna nu!”.

Medan resten av världen var nedstängd, riktades världens förvånade blickar mot landet där det mesta fortfarande var öppet och restaurangerna fyllda av vinrusiga vårfirare.

Männen som höll varandra om axlarna refererade till ett uttalande som USA:s president Donald Trump hade fällt på en presskonferens några dagar tidigare: “Sweden is suffering very gravely. The herd, they call it the herd.”

Den våren beskrevs Sverige i internationell press som ett land som skilde ut sig med betydligt mildare restriktioner.

Medan resten av världen var nedstängd, riktades världens förvånade blickar mot landet där det mesta fortfarande var öppet och restaurangerna fyllda av vinrusiga vårfirare.

Det har hunnit hända mycket sedan dess, och idag råder det tvekan om det ens funnits någon specifikt svensk strategi mot pandemin. Svenska myndigheter arbetade på samma sätt som många länder planerat för att hantera en svår influensaepidemi. Och dröjde längre med att konstatera att covid-19 kräver vassare verktyg än så.

De råd och restriktioner som ändå genomfördes våren 2020 bromsade in smittspridningen, även om kurvan inte gick ner lika snabbt som i andra länder. Men då lät det annorlunda – bland annat påstods att vår strategi skulle leda till att Sverige skulle klara den fortsatta pandemin bättre än Norge.

En viktig anledning till att trycket på hårdare åtgärder inte var större var en uppfattning att svenskarna snart skulle bli immuna mot sjukdomen. Kanske präglades den svenska debatten av en flockmentalitet om flockimmunitet till sommaren. Men brittiska forskare hade redan analyserat vad priset för flockimmuniteten skulle ha varit – med chockerande resultat.

Torsdagen den 12 mars 2020 höll den brittiske premiärministern Boris Johnson en presskonferens tillsammans med sina vetenskapliga rådgivare.

Vid presskonferensen konstaterade premiärministern att covid-19 nu spreds i hela Storbritannien. Man hade gjort vad som kunde göras för att hålla smittan borta och det hade vunnit värdefull tid.

Men covid-19 var nu en global pandemi och det verkliga antalet fall var större än vad man dittills bekräftat genom tester. "Fler familjer, många fler familjer kommer att förlora människor de älskar innan deras tid är inne", sa Boris Johnson.

Han berättade att regeringen hade en tydlig plan för nästa steg. Nu handlade det inte längre om att stoppa smittan, utan om att förskjuta spridningen och därmed minimera lidandet.

Man skulle förhindra att sjukvården blev överbelastad genom att för många blir sjuka vid ett tillfälle, och skydda de äldre under perioden så allra flest skulle insjukna.

Regeringens vetenskapliga rådgivare Patrick Vallance sa att “Det handlar inte om att stoppa alla från att få sjukdomen. Det går inte att förhindra att alla får det. Och det är inte heller önskvärt. Vi behöver ha en immunitet i befolkningen för att skydda oss själva från detta i framtiden”.

Det fanns redan en kritik mot att regeringen agerade för svagt och sent mot det virus som då redan lett till tusentals döda i Italien. Men presskonferensen piskade upp stämningen till stormstyrka.

Och måndagen den 16 mars presenterade ett forskarteam en rapport med slutsatsen att regeringens strategi skulle leda till 250 000 döda. Detta givet att alla sjuka skulle få vård. Troligen skulle sjukhusen överbelastas och antalet döda bli betydligt fler.

Samma dag svängde regeringen, och stängde skolor, pubar, barer, caféer, restauranger, klubbar, teatrar, biografer och gym med omedelbar effekt.

En vecka senare, den 23 mars, stängdes alla icke nödvändiga butiker och befolkningen uppmanades att stanna hemma. Storbritannien sattes i lockdown.

Ytterligare några dagar senare insjuknade Boris Johnson själv i covid-19. Premiärministern intensivvårdades i fyrtioåtta timmar och menar att han är skyldig sjukvårdspersonalen sitt liv.

Men det är en annan historia.

Vad kan pandemin lära oss om vårt samhälle – och vad kan vi lära av andra länders krishantering? Du kan ta del av alla delar i artikelserien Pandemiparadoxen på arbetarbladet.se/ledare